Maybe in magazines, but you'll still be my star
Jag sitter i vardagsrummet.
För er som inte vet det så ligger det i direkt anslutning till hallen i vårt hus.
Det är inte ens en dörr mellan rummen, utan bara en stor bågformad öppning.
Japp, där sitter jag.
Nöjd med livet.
Och i hallen står min väska.
Med en handduk i.
Sen kommer mamma hem.
Säger inte ett enda ord om väskan.
Eller handduken.
Efter någon halvtimme säger hon, med stolthet i rösten, som om det vore någon satans bravad:
- Ja, nu har jag lagt din väska med en blöt handduk i under skrivbordet i datarummet.
- Ursäkta?
Inget svar.
- Men va? Varför gjorde du det?
- För att den har legat där sen igår.
- Jaha? Men jag sitter tre meter därifrån, kan du inte bara säga till mig?
- Nej.
Alltså, ibland undrar jag verkligen.
Är det så otroligt roande att visa att man har makt?
Att man minsann kan göra som man vill i sitt eget hus?
Och, om det nu är det, fanns det då ingenting häftigare att hitta på än att lägga in min handduk under skrivbordet?
För er som inte vet det så ligger det i direkt anslutning till hallen i vårt hus.
Det är inte ens en dörr mellan rummen, utan bara en stor bågformad öppning.
Japp, där sitter jag.
Nöjd med livet.
Och i hallen står min väska.
Med en handduk i.
Sen kommer mamma hem.
Säger inte ett enda ord om väskan.
Eller handduken.
Efter någon halvtimme säger hon, med stolthet i rösten, som om det vore någon satans bravad:
- Ja, nu har jag lagt din väska med en blöt handduk i under skrivbordet i datarummet.
- Ursäkta?
Inget svar.
- Men va? Varför gjorde du det?
- För att den har legat där sen igår.
- Jaha? Men jag sitter tre meter därifrån, kan du inte bara säga till mig?
- Nej.
Alltså, ibland undrar jag verkligen.
Är det så otroligt roande att visa att man har makt?
Att man minsann kan göra som man vill i sitt eget hus?
Och, om det nu är det, fanns det då ingenting häftigare att hitta på än att lägga in min handduk under skrivbordet?
Forgive me my weakness, but i don't know why
Just det, jag och Mickelito åkte och skulle spela golf i helgen.
Golf + jag = inte bra.
En sån där simulator, där man låtsas att man spelar och får se var alla slag hamnar, men slipper gå 98 mil.
Det där med gången var förövrigt det enda positiva.
För, när vi kom dit så var det endast ett gäng femtioåriga gubbar i rutiga shorts och skjorta där.
Helvete, varför hade ingen sagt att det var dresscode?
VI ÄR PÅ ETT GYM, KLÄDSNOBBSIDIOTER! TAG PÅ ER TRÄNINGSKLÄDER!
Hursomhelst så började vi spela. Självklart skulle jag börja slå.
Åt helvete dåligt såklart, när jag väl träffade bollen.
Och så fortsatte det.
Och fortsatte.
Och jag var arg.
Sedan kom det ett äldre par och skulle spela mitt emot oss.
Då blev det fasen droppen.
För, tanten var uppskattningsvis 400 år.
Och hade golfkläder.
Golfskor.
GOLFKEPS!
Och hon värmde upp på den fjantiga låtsasranchen,
som om det skulle göra någon skillnad.
Perfekta slag.
Sedan stod hon och stretchade!
Stretchade!
Med klubban mellan händerna och vickade från sida till sida.
Tänjde lite här och där.
Sedan koverserade hon och gubben lite om vilka väderinställningar de skulle ha.
Lätt bris från öster, lite duggregn eller kanske strålande sol?
Alltså på riktigt, jag har aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv. Du, din golfkunniga gamla fossil, tog ner mitt självförtroende till botten. Jag hoppas att det blev orkan på eran runda, det skulle vara rätt åt dig!
Golf + jag = inte bra.
En sån där simulator, där man låtsas att man spelar och får se var alla slag hamnar, men slipper gå 98 mil.
Det där med gången var förövrigt det enda positiva.
För, när vi kom dit så var det endast ett gäng femtioåriga gubbar i rutiga shorts och skjorta där.
Helvete, varför hade ingen sagt att det var dresscode?
VI ÄR PÅ ETT GYM, KLÄDSNOBBSIDIOTER! TAG PÅ ER TRÄNINGSKLÄDER!
Hursomhelst så började vi spela. Självklart skulle jag börja slå.
Åt helvete dåligt såklart, när jag väl träffade bollen.
Och så fortsatte det.
Och fortsatte.
Och jag var arg.
Sedan kom det ett äldre par och skulle spela mitt emot oss.
Då blev det fasen droppen.
För, tanten var uppskattningsvis 400 år.
Och hade golfkläder.
Golfskor.
GOLFKEPS!
Och hon värmde upp på den fjantiga låtsasranchen,
som om det skulle göra någon skillnad.
Perfekta slag.
Sedan stod hon och stretchade!
Stretchade!
Med klubban mellan händerna och vickade från sida till sida.
Tänjde lite här och där.
Sedan koverserade hon och gubben lite om vilka väderinställningar de skulle ha.
Lätt bris från öster, lite duggregn eller kanske strålande sol?
Alltså på riktigt, jag har aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv. Du, din golfkunniga gamla fossil, tog ner mitt självförtroende till botten. Jag hoppas att det blev orkan på eran runda, det skulle vara rätt åt dig!
I'm down on my knees, I want to take you there
Jag hittade världens bästa skor.
Världens bästaste bästa jävla skor.
Provade dem.
Perfekt.
Betalade dem.
Perfekt.
Åkte hem.
Provade dem.
Inte perfekt.
Absolut inte det minsta satans perfekt.
För, kass-bajs-örskan har gett mig fel storlek.
F-E-L S-T-O-R-L-E-K
ÅH.
Ringde dit.
Nej, de fanns tyvärr inte i 38 längre.
Och nej, jag kan tyvärr inte få pengarna tillbaka.
Då, precis i det ögonblicket, så togs begreppet ondska till en ny nivå.
Jag hatar dig, kassörskajävel.
Världens bästaste bästa jävla skor.
Provade dem.
Perfekt.
Betalade dem.
Perfekt.
Åkte hem.
Provade dem.
Inte perfekt.
Absolut inte det minsta satans perfekt.
För, kass-bajs-örskan har gett mig fel storlek.
F-E-L S-T-O-R-L-E-K
ÅH.
Ringde dit.
Nej, de fanns tyvärr inte i 38 längre.
Och nej, jag kan tyvärr inte få pengarna tillbaka.
Då, precis i det ögonblicket, så togs begreppet ondska till en ny nivå.
Jag hatar dig, kassörskajävel.
Because we need more hardcore
Egentligen.
Det här med att tänka,
det har jag funderat lite på.
Tänkt på.
Jag tänker aldrig. Okej, jag tänker, men jag tänker inte.
Ni vet, på riktigt tänker.
Tillexempel tänker igenom saker innan. Grubblar, väger för- och nackdelar.
Aldrig.
Jag funderar bara lite snabbt på det som just har hänt, och sen blir jag antingen sur eller glad eller ledsen eller arg.
Oftast arg.
Och det är ju dåligt.
Tragiskt.
Konstigt.
Fy dig Sandra,
var inte så jävla impulsiv.
Men, tänk om jag VILL vara impulsiv.
Tänk om jag SER tjusningen i att inte veta så jävla mycket om det som händer imorgon varenda dag.
Tänk om jag inte ORKAR sitta och överanalysera sannolikheten för olika utfall med hjälp av att dividera antalet gynnsamma utfall med de totala, och sedan reflektera över ifall alla utfall har samma procentuella chans att inträffa.
Tänk om jag tycker om att ha en reptilhjärna, med tankar som allt som oftast handlar om mat, sex eller sömn.
Det är väl inte så satans skadligt?
You and me baby ain't nothing but mammals
Jag har träningsvärk i ryggen.
Alltså mycket träningsvärk, på riktigt.
Från lite afrikadans.
Vältränad tjej?
Alltså mycket träningsvärk, på riktigt.
Från lite afrikadans.
Vältränad tjej?
Vill inte genera henne, men jag hoppas att han tar hand om henne väl
På köksbänken hemma hos oss så låg det en så gott som full, öppnad påse med konstiga nötter.
Aldrig sett märket.
Aldrig sett nötterna.
Men, den var ju liksom öppnad, så någon hade ju smaskat på dem,
så jag tog en.
Smakade konstigt.
Tog upp en till.
Såg ut som en jordnöt med lite konstigt rött skinn.
Åt den med.
Smakade fortfarande riktigt konstigt.
Inte sådär salt och gott som nötter brukar göra,
utan mer... jord.
Så, jag tog upp påsen och tog en näve och stoppade in samtidigt.
Tänkte att det kanske skulle ge bättre smak om man åt många på samma gång liksom.
Men nej, ingen skillnad.
Helvete vilka konstiga nötter.
Varför har vi köpt såna?
Av en slump råkade sjag sedan se etiketten på framsidan
"Råvara för trädgårdens fåglar"
Aldrig sett märket.
Aldrig sett nötterna.
Men, den var ju liksom öppnad, så någon hade ju smaskat på dem,
så jag tog en.
Smakade konstigt.
Tog upp en till.
Såg ut som en jordnöt med lite konstigt rött skinn.
Åt den med.
Smakade fortfarande riktigt konstigt.
Inte sådär salt och gott som nötter brukar göra,
utan mer... jord.
Så, jag tog upp påsen och tog en näve och stoppade in samtidigt.
Tänkte att det kanske skulle ge bättre smak om man åt många på samma gång liksom.
Men nej, ingen skillnad.
Helvete vilka konstiga nötter.
Varför har vi köpt såna?
Av en slump råkade sjag sedan se etiketten på framsidan
"Råvara för trädgårdens fåglar"
When your heart's shooting stars
JAG ÄR SÅ OTROLIGT JÄVLA KÄR.
HJÄLP MIG.
DET FÅR RÄCKA SÅ IDAG.
Your love is like a river, peaceful and deep
Köat på spottan:
I want it that way
All I have to give
God must have spent a little more time on you.
Hur kom jag tillbaka till -99?
Min pojkbandsfas.
Då jag var dödligt kär i Nick Carter och hade 38 affischer på Leonardo DiCaprio och kattungar med hatt?
Part of where I'm going, is knowing where I'm coming from
Missförstå mig inte,
Mikael är världens bästa på alla sätt,
men igår
när han på riktigt, helt seriöst trodde att det var Semla Lagerlöf (se stavning!!!) som uppfunnit det här med semlor,
så blev jag nästan lite fundersam.
I wear a halo when you look at me
"Är det sant att om jag verkligen vet något, så kan jag inte ha fel? Och innebär det att jag inte vet någonting alls, eftersom att jag alltid kan ha fel?"
Alltså på riktigt, jag orkar inte.
Jag vet inte och jag bryr mig inte.
"Finns det en yttervärld?"
"Hur vet du att du vet något?"
Alltså på riktigt, jag orkar inte.
Jag vet inte och jag bryr mig inte.
"Finns det en yttervärld?"
"Hur vet du att du vet något?"
aint nothing but a heart ache.
Apropå efterrättsbuffé, nämnde jag att jag ska på en sån idag?
Jag. Efterrätt. Buffé.
BUFFÉ!
Inser ni?
Fattar ni?
Jag gråter av tanken.
Gråter, lipar, skakar av tanken på att jag, om sisådär en timme, kommer sitta på harrys och ha en buffé av allt det jag lever för framför mig, redo att ätas.
Bönandes.
Ät mig. Fröjdas av mig. Gör slut på mitt liv
Och jag ska med glädje besvara varenda bön.
Jag. Efterrätt. Buffé.
BUFFÉ!
Inser ni?
Fattar ni?
Jag gråter av tanken.
Gråter, lipar, skakar av tanken på att jag, om sisådär en timme, kommer sitta på harrys och ha en buffé av allt det jag lever för framför mig, redo att ätas.
Bönandes.
Ät mig. Fröjdas av mig. Gör slut på mitt liv
Och jag ska med glädje besvara varenda bön.
That you pushed me into the coffee table last night so that I can push you off me
Jag: Jag älskar dig tillochmed mer än efterrättsbuffé!
Mikael: Hahahaha. Du? Kul. Det tror jag inte på.
Mikael: Hahahaha. Du? Kul. Det tror jag inte på.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid. Jag gräver min grav för dig
Har tänkt på en sak, när vi ändå är inne på det här med familjemedlemmar.
Min pappa.
Padre.
Fader Abraham.
Han är crazy när han ser på hockey.
Galen.
Svär.
Skriker.
Ber spelare dra åt värmen.
Och min fundering är, skulle han låta likadant om han satt där i soffan helt ensam?
Han, lite popcorn och ingen annan.
För ingen tar ju någon notis honom nu ändå?
Skulle han ändå sitta där och kommentera?
Säga helt onödiga saker som "så missar han pucken", fastän alla i rummet kan se det själv.
Kalla spelare för "jävla blöja"?
Slänga ur sig lösa frågor om ifall domaren aldrig någonsin spelat hockey själv, som ingen orkar svara på.
Säga "titta på Ritchie!", fastän ingen bryr sig om att titta.
Skulle han vara tyst om han var själv?
Eller skulle han sitta där som en schitzofren tokas och fråga saker och ge uppmaningar till popcornskålen?
Min pappa.
Padre.
Fader Abraham.
Han är crazy när han ser på hockey.
Galen.
Svär.
Skriker.
Ber spelare dra åt värmen.
Och min fundering är, skulle han låta likadant om han satt där i soffan helt ensam?
Han, lite popcorn och ingen annan.
För ingen tar ju någon notis honom nu ändå?
Skulle han ändå sitta där och kommentera?
Säga helt onödiga saker som "så missar han pucken", fastän alla i rummet kan se det själv.
Kalla spelare för "jävla blöja"?
Slänga ur sig lösa frågor om ifall domaren aldrig någonsin spelat hockey själv, som ingen orkar svara på.
Säga "titta på Ritchie!", fastän ingen bryr sig om att titta.
Skulle han vara tyst om han var själv?
Eller skulle han sitta där som en schitzofren tokas och fråga saker och ge uppmaningar till popcornskålen?
En bänkrad, i en rastlös sen april
Varför har min lillebror "julgran på toast" som lösenord på sin dator?
Vad hände?
Vart blev det fel?
Fel i DNAkedjan?
Vad hände?
Vart blev det fel?
Fel i DNAkedjan?
I stockholms terräng, det är titeln jag vill åt
Råkade avlägga ett löfte igår om att blogga oftare.
Fast, räknas fyllelöften?
Ja.
Jo.
Eller, visst gör de det?
Det borde de väl?
Ja, det borde dem.
Alltså, det räknas.
Bringin' it back to where it came from
Mikaels kompis blev just väckt av en galen tokringande flickvän.
Lördag morgon.
Stackarn, tänker ni.
Vilken jobbig tjej han måste ha.
Men nej.
För faktum är att det inte var hans egen flickvän som ringde som en galen psykopat.
Det var Mikaels.
Häng mig.
Lördag morgon.
Stackarn, tänker ni.
Vilken jobbig tjej han måste ha.
Men nej.
För faktum är att det inte var hans egen flickvän som ringde som en galen psykopat.
Det var Mikaels.
Häng mig.
You are like an animal, nothing's ever slow
Nu har mitt saneringsbehövande fanskap till kaffemugg gått bort.
Försvunnit.
Sagt tack och hej.
Den råkade åka i golvet.
Och spricka.
Det var kanske lika bra,
för allas skull.
Och om jag inte är sjuk lika ofta nu, så kan det kanske ha med det att göra.
Att jag slipper dricka ingrodda baciller och mögel.
Försvunnit.
Sagt tack och hej.
Den råkade åka i golvet.
Och spricka.
Det var kanske lika bra,
för allas skull.
Och om jag inte är sjuk lika ofta nu, så kan det kanske ha med det att göra.
Att jag slipper dricka ingrodda baciller och mögel.
Even angels have their wicked schemes
Det finns två saker som jag tycker är riktigt otroligt vidrigt.
Det första är folk som visar stjärtskåran. Jag menar, när man är på vippen att visa själva utrustningen,
bakifrån(!!!!),
så är det kanske dags att dra upp byxorna? Eller?
Och det andra, det näst intill lika äckliga, är min kaffekopp på skolan.
Den står i mitt skåp.
Inte diskad sen i höstas, men använd varje dag.
Vit med hundar på utsidan, bruna streck och fläckar på insidan.
Vidrigt.
Fullkomligt vidrig.
För att inte nämna den lilla kaffesumpen i botten som är fastklistrad.
Slurp.
Det första är folk som visar stjärtskåran. Jag menar, när man är på vippen att visa själva utrustningen,
bakifrån(!!!!),
så är det kanske dags att dra upp byxorna? Eller?
Och det andra, det näst intill lika äckliga, är min kaffekopp på skolan.
Den står i mitt skåp.
Inte diskad sen i höstas, men använd varje dag.
Vit med hundar på utsidan, bruna streck och fläckar på insidan.
Vidrigt.
Fullkomligt vidrig.
För att inte nämna den lilla kaffesumpen i botten som är fastklistrad.
Slurp.
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Man kan tro att ordet ös defineras som någonting i likhet med "att intaga alkoholhaltiga drycker med sina vänner tillsammans med sällskapsspel och god musik, för att vid senare tidpunkt transporteras till krog med en undre åldersgräns och dansa rumpa på borden".
Men nej.
Nej.
Nej.
Åter nej.
Ös, mina vänner, är att sitta hemma med sina päron och peta naveln framför en kass film.
Ös är inte att njuta.
Suffer is everything.
XOXO
Emogirl
Men nej.
Nej.
Nej.
Åter nej.
Ös, mina vänner, är att sitta hemma med sina päron och peta naveln framför en kass film.
Ös är inte att njuta.
Suffer is everything.
XOXO
Emogirl
Time is tickin' and we can't go back
Det ploppar upp fler och fler bilder från första parken,
och jag bli så dödligt nostalgisk.
För det var ju stort det där med parkendebuten.
Att ha förfest med fanta och morotsstavar
och älska ballerinaskor.
Sjukt stort.
Galet stort.
Nästan i klass med ett bröllop.
Fast, kanske inte som det där megabröllop som jag har tänkt mig.
Där jag kommer in på en vit häst i kyrkan och Mikael står och sjunger italiensk opera framme vid altaret.
och jag flyger ner från hästen med mina vita änglavingar,
samtidigt som en gospelkör kommer neråkandes genom taket och doar.
Med flygande, självspelande harpor som sätter igång när han ger mig en kyss.
Och en vit duva som kommer flygandes med ringen när han knäpper med fingrarna.
Men kanske ungefär som ett vanligt bröllop.
Med präst, ring och lite riskastning.
Ja, ungefär så.
och jag bli så dödligt nostalgisk.
För det var ju stort det där med parkendebuten.
Att ha förfest med fanta och morotsstavar
och älska ballerinaskor.
Sjukt stort.
Galet stort.
Nästan i klass med ett bröllop.
Fast, kanske inte som det där megabröllop som jag har tänkt mig.
Där jag kommer in på en vit häst i kyrkan och Mikael står och sjunger italiensk opera framme vid altaret.
och jag flyger ner från hästen med mina vita änglavingar,
samtidigt som en gospelkör kommer neråkandes genom taket och doar.
Med flygande, självspelande harpor som sätter igång när han ger mig en kyss.
Och en vit duva som kommer flygandes med ringen när han knäpper med fingrarna.
Men kanske ungefär som ett vanligt bröllop.
Med präst, ring och lite riskastning.
Ja, ungefär så.
