sandra

Jag är i trotsåldern på riktigt.
Igår när tandläkaren sa till mig att det är dåligt att dricka läsk,
så gick jag hem och busdrack det. Trots att jag aldrig någonsin dricker det annars.
Idag när jag hade bestämt mig för att vara nyttig, så bakar jag en kladdkaka.
Och nu när jag måste plugga som mest, så bara totalstruntar jag i det.
I am such a honey badger.
I don't give a shit.

(och när jag vet att man inte ska skriva internt roliga saker offentligt eftersom att det inte är någon annan som tycker att det är roligt, så gör jag det ändå. Bad ass.)

För cirkus två veckor sedan så hjälpte jag Idas familj att bära och köra lite isolering.
I en svart, ful sliten tröja.
Sedan hängde jag ut tröjan för att vädra.
och iförrgår när jag skulle träna så fick jag så föfärligt bråttom att jag av bara farten hängde på mig tröjan över träningskläderna och for.
Vilket betydde att efter träningen så låg den äckliga isoleringströjan mot min nakna torso och bara mysnjöt.
Och jag gjorde liksom aldrig den kopplingen att isoleringsgullfibrer+hud=inte bra.
Så jag gick och la mig.
Med kroppen full av helvetespåhitt.
Då bröt den sanna kli-apokalyptusen lös.
Jag har aldrig någonsin i mitt liv haft sån enorm dödslängtan som jag hade då.
Jag grät och jag klöste och jag bad.
Inte ett skit hjälpte det.
Ådstadkom tre finfina köttsår, det gjorde det däremot.
Idioter.

Do you think that the honey badger care?
No, he doesn't give a shit, he's a bad ass.
Euuw, what's that in it's mouth?
Watch out, says that bird.
Look at that sleepy fuck.

Kanske det bäste i modern tid.

Gick hem barfota utan jacka igår.
Fint ska det vara.

S: - Vad har du för förväntningar inför Indonesien?
A: - Det jag mest ser fram emot är att komma till Ubud för att köpa en träsnopp! Och nyckelringar, också med snoppar. Googla på det så kommer det fram en massa bilder!!!

Jag tror att en del av mig just dog.

Vet ni vad jag har gjort?
Jag.
Sandra.
Jag har hotat ett företag.
Hotat!
Hotat.
Alltså på riktigt, hotat.
Inser ni?
Om ni inte ordnar det här så kommer jag att anmäla er.

Fast innan jag skickade iväg det så jag la till ett
"Med vänliga hälsningar".
Utifall att de skulle bli ledsna liksom.
Hoppas att det är okej.

IDAG ÄR DAGEN D.
Dagen DDDDDDDDDD
Dagen då jag ska slita sönder kläderna av glädje.
Gråta över att Eva Longoria är så otroligt jävla snygg.
Svulla i chips i vetskapen om att jag aldrig någonsin kommer att se ut sådär.
Och skrika och hoppa i soffan för att Wisteria Lane ska komma till mitt vardagsrum i en hel timme.

KOM TILL MAMMA!

Imorgon blir jag nitton.
Fina gåvor mottages på Knuttebovägen,
vägbeskrivning ges på begäran.

Ser framemot er givmildhet!
XOXO
Greedy girl

Jag och Jessica står inne på Cervera.
Tittar lite, myser på.
Och jag känner att, fasen jag måste fisa.
Nämen det kan jag ju inte göra, jag står ju förihelvete på en dyröresinredningsaffär.
Fast jo.
Jag måste.
Så, jag kollar mig omkring.
Ingen i närheten, förutom Jessica förstås.
Så jag gör det, lättar på trycket.
Ljudlöst, yes!
Efter uppskattningsvis tre sekunder så ser jag hur Jessica börjar sniffa i luften och rynka lite på näsan.
Och fnittrar lite.
Jag känner att jag måste erkänna.
- Hehe, det var jag...
Jessica blir förvånad och säger sedan med bestämdhet:
- Va? Nej. Tro mig, det var jag.

Idag är första dagen på cirkus en vecka som jag känner mig som en människa.
Människa.
När jag smakar på ordet så känns det verkligen... fantastiskt.
Eller.
Alltså det är ju inte så att jag kan säga alla stavelser ordentligt, så det låter väl lite efterblivet.
Och ihopflutet.
Men ändå.

Jag kan ju prata. Ljuda. Och äta. Och nästan, nästan sjunga.
Fast nä, det kan jag inte alls. Det var en överdrift.
Men, ni vet.
Jag är tillbaka på banan.