Bojkott till TVn

Nej. Nej. Nej.
Jag tänker inte se Victoria's secret fashion show ikväll.
Aldrig.
Vad är det för nöje i det?
När kommer det roliga?
Sitta och titta på übermodeller i underkläder som har en kropp som är out of reach för oss med glass- och kakbehov,
vad får jag ut av det liksom?
VAD GER DET MIG?

Nä, den lilla stolthet jag faktiskt har kommer nog rinna av mig ganska fort om jag ska sitta och glo på de där donnorna.
Jämfört med dem så ser jag ju ut som Adam Alsing i mina underkläder.




BAJSNATT

Det känns att jag börjar närma mig 18.
Ta steget mot vuxenvärlden.
Bli en myndig, självständig, gammeltant.
För jag har såna satans krämpor i rygghelvetesfanskapet.
och det har ju gamlingar också.
Är jag en av dem då?

Sen tänkte jag på en annan sak.
Jonas Carlsson, han säger ganska bra saker ibland.
För, han påstår att smärta är när vekheten lämnar kroppen.
och då tänker jag som så att jag har haft ont i min satans rygg i nästan ett år nu,
hur mycket vekhet har jag egentligen i mig som måste ut ur mig?
Det måste ju vara...
jättemycket?






hej hallå, jag lever

Ganska mycket snor i näsan.
Klumpgröt i halsen.
Och världens bästa hårspray.
fett alltså.

....

Som den tråkiga fegisen jag är,
så bytte jag tillbaka till standardfärgerna.
Fail.
Helvete.

Annandagen

Nu sitter jag vid min nya, fina dator.
Och allting är lila,
det har jag fixat själv.

Micke kommer kräkas.
Eventuellt tvinga mig att byta till någon annan färg.

Tisdag!

05.00 - Mikael och Sandra går och lägger sig.
12.00 - Mikael och Sandra vaknar.
12.30 - Mikael och Sandra somnar.
15.00 - Mikael och Sandra vaknar.
16.30 - Mikael och Sandra äter pizza.
17.00 - Mikael och Sandra somnar.
19.00 - Mikael och Sandra vaknar.
22.00 - Mikael och Sandra går ut och åker bob.
00.00 - Mikael och Sandra kommer hem igen.
00.01 - Mikael och Sandra fikar.
00.30 - Mikael och Sandra somnar


Torsdagseftermiddagen

Mikael ligger kvar och sover när jag kämpar mig upp till skolan,
och jag kan konstatera att redan här är dagen förstörd.

Men, turligt nog så kan jag gå hem vid 12.
Hurray, jippi, wiho!
Men, först ska jag bara hämta ett papper i lärarrummet åt min fina pojkvän.
Som ska hittas.
Och skrivas ut.
Och häftas ihop.
Och hans lärare ska småprata.
Snicksnacka.
Vara social.
Vilket resulterar i att jag självklart missar bussen.
Så jag börjar gå.
Det är 17 minus.
Och jag har kalla, tunna chinos på mig. Och håller dessutom på att kissa på mig.
Men jag går. Och jag går.
Och sedan är jag hemma.
Jag kollar in genom fönstret, ingen Mikael vid frukostbordet.
Jag går ut för att hämta nyckeln på dess vanliga plats, ingen nyckel hänger ute,
Såklart.
Fan.
Då går jag tillbaka till dörren istället, knackar lite försiktigt.
Reaktion utebliven.
Jag knackar ett tag till. Sedan börjar jag banka. Bulta.
Sparka litegrann.
Människan sover fortfarande.
Då kommer snilleblixten - jag kan ju ringa honom!
Så det gör jag. Tar upp telefonen, slår in numret och väntar.
Det kommer inte ens en ton.
Jag knappar in för att kolla saldo.
Saldo 1,39 kr.
Öppningsavgift 1,99/samtal

Jag vill grina. Dö. Gå på toaletten.
Istället går jag in i förrådet och hämtar stegen.
Jag bär ut den på baksidan, ställer den mot taket och börjar klättra.
Utan vantar och med snö fulla skorna.
Väl uppe på taket så börjar jag plumsa mot mitt fönster.
HELVETE VAD JAG FRYSER NU.
När jag kommer fram så knackar jag.
Ganska hårt.
Och Mikael vaknar av den ljuva synen av sin galna, knallröda, förbannade flickvän ståendes utanför fönstret, uppe på taket, och banka som en galning.
Stackars människa.




HEJ.

Okej, nu är det slut.
SCHLUTT.
Finito.

Och nu skriver jag det här offentligt och tillgängligt för alla (2,7 läsare/vecka) så att ni verkligen inser allvaret.

För, nu slutar jag med godis, kakor och allt annat som går under kategorin "ät så blir du en tjockis".

Jag har redan börjat med det, ja.
Och misslyckats, ja.
Men jag tänkte att om jag nu skriver det här, så kan väl den som ser mig proppa i mig kakor, vänligen ta kakan ifrån min hand, nypa mig i fläsket och ge mig the no-no finger.
För nu är det nog.

Una prueba de matemáticas

Min mattekarriär är en bluff.
Hör ni det?
EN BLUFF!
Jag kan inte.
Jag fattar inte.
Och om jag inte visste det innan, så vet jag det efter provet idag.
Jag är värdelös.
Jag är skyldig min lärare en ursäkt.

Förlåt kära Svempa för att jag har bedragit dig!
Förlåt för att jag har fått dig att tro att jag är ett gullesnilligt übereinstein till mattegeni,
det är jag inte.
Och förlåt för att jag har tagit åt mig när du har sagt att jag är en smart och duktig elev.
Det är jag inte heller.

Och tillsist vill jag säga förlåt för att jag sa till Micke idag att du är för gammal för att hålla koll på tider.
Jag menade det inte.
Du är jätteung!
Och fin.
Var barmhärtig, underkänn mig inte!

Ditt största fan i djupaste skam,
Sandra


Måndag

- Jag hatar svensknationella! Varför ska man göra det för? Kan vi inte bara flytta till Arabien och bo där ute utan pengar?




citerat Mikael "I-landsproblemet" Sellin

DÖ SKOLA DÖ!

PROV I RÄTTSKUNSKAP
PROV I NATURKUNSKAP
ENGELSKAUPPSATS
SJÄLVKÄNSLA&INLÄRNINGSINLÄMNING
HISTORIAINLÄMNING AV EN EGENGJORD POLITISK IDEOLOGI UTIFRÅN HISTORISKA SKÉENDEN
INLÄMNING AV IDROTTSUPPLÄGG
REDOVISNING AV SPANSKARBETE
MATTEPROV

Den som klagar på mycket skolarbete kan gladeligen komma och klaga hos mig.
Jag kommer tycka jättesynd om dig.
Verkligen.


YUMMIE!

Recept på skolans köttsoppa:

- 10 liter vatten
- Tre kilo stora purjolökar (Bry dig inte om att hacka dem så noga, elever gillar rullar med purjolök)
- 2x2 cm stora Kött/broskbitar utan stekyta. (MYCKET smakligt)
- 5 cm långa morotsstavar med en diameter på 2 cm.
- Salt.

Värm upp, rör om och njut av den delikata maten!


FÅFÄNGAN

Som de allra flesta unga kvinnor (barnungar) i min ålder så speglar jag mig ofta i skyltfönster och sånt därnt.
Bara för att liksom.
Det har blivit som ett tics,
att rätta till håret.
Eller halsduken.
Eller nånting annat som sitter snett eller fel eller konstigt.
Eller bara för att glo,
ha någonting att roa sig med.
Jag är ju liksom tjej,
vi gör sånt!

Så idag när jag gick ifrån skolan och passerade förbi aulans megastora fönster,
så är det klart speglaren i mig kom fram och jag började titta och fixa och hålla på.
Och då fokuserar man ju på själva spegelbilen, glasrutan?
Visst?
Ja, svarar ni. Det vet jag.
För det gör man!
Inte tänker man på att det kan finnas människor på andra sidan glaset som direkt placerar en i ett fack för fåfängda efterblivna?
Nepp. Icke.

Så nej, jag märkte inte att det satt en hel klass där inne som liksom glodde tillbaka på den intet ont anande idioten utanför.
Jag var ju liksom för upptagen med att glo på mitt ego.

Helvete vad jag skäms.
Och hoppas!
Hoppas att det var IV eller nåt,
dem är det inte så noga med...

Och dieten går fint...

Jag är så himla godissugen.
Munnen liksom skriker efter godis.
Åh.
(%#%="=)("(&}]{[£
Det här är förjävligt!.
F-Ö-R-J-Ä-V-L-I-G-T-!
jag hämtar en apelsin..

SMÖRIS IS WRITING!

Nu sitter jag här och ljuger ihop en massa trams till "självkänsla och inlärningen".
Att jag känner mycket mer harmoni i mig själv nu, för nu har jag ju börjat känna mig själv.
Och att jag ofta var osäker på mig själv förut, men nu vet jag att jag kan.
Japp, jag duger liksom som jag är.

Jag hoppas det räcker för ett mvg!


Mah

Jag är lite romantikgalen.
Alltså jag liksom gillar romantiska saker.
Gulligt och mysigt och pluttisnuttigt.
Och idag kom Jessica hem med ett kärleksbrev hon hade fått.
Och jag dog.
Fett mycket dog.

körlektion

2009-12-16.
Det kommer bli ett spännande datum.
För då ska jag köra bil med en rädd gubbe som kommer klaga på alla fel jag gör.
Och jag kommer ta åt mig personligen och tro att han tycker att jag är en värdelös människa som inte kan någonting.
Och sen kommer jag nog inte vilja åka något mer bil.
Någonsin.


Nu är det torsdagsmys!

Idag skulle jag läsa klart den 9862346 miljoner sidor långa engelskaboken som vi har seminarium på imorgon.
Det blev fail.
Och sen skulle jag skriva liberalismuppgiften.
Den blev åt helvete dålig.
Efter det hade jag tänkt ta tag i någon av alla självkänsla och inlärningsinlämningar.
Och nej, det blev inget av det heller.
MEN! Barararaparaa:
Sova i några timmar lyckades jag dock med.
Och sen tog jag ett bad.
Och efter det bakade jag lussebullar.

Känner mig nöjd.
Jag menar, prioritering är A och O när det gäller att planera.



Onsdag eftermiddag

Mattias ligger så otroligt INTE på plus just nu.
För, först låser ungen ut mig.
Och sen, när jag äntligen kommit in och somnat i soffan,
så kommer han in och skriker tills jag vaknar.

Ibland är det tur att barnaga är förbjudet.
Dumma unge.

M S

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna dig, min fina älskling.
Faktiskt så är det nog så, att jag inte alls gör det.
Men du är bäst.
Och jag älskar dig.
Fyhelvete vad jag älskar dig!


RSS 2.0