mjukisbyxor på vift

Ibland blir jag så himla less, less, less med stort L, så egentligen borde jag väl börja om. Jag är alltså Less, inte less. Iallafall så är det så att min pappa förmodligen är planetens i särklass bästa på att älta saker. Idag var ämnet hans mjukisbyxor. Han frågade mig om jag hade lånat dom och jag nekade. Okej, det händer att jag lånar dom (ofta) men 50% av gångerna så tror jag att det är mina egna. Att vi har precis likadana och att de har en tendens att ligga i tvätten samtidigt gör väl inte saken bättre heller. Att kolla på storleken kanske kan vara en idé, mitt liv är ju inte så pass stressigt att jag inte hinner med en snabbkoll på byxlappen, men det händer sällan att jag gör det. Istället drar jag på mig dom och strosar iväg lyckligt ovetande om mitt begågna brott. Efter några om och men och hit och dit så hittade han brallorna i mitt rum och kunde konstatera att jag visst hade haft på mig dom det senaste året (vilket jag hade nekat blankt till, för inte visste jag väl det heller. Jag menar, jag kan väl lika gärna ha på mig mina egna om det är så. Varför skulle jag frivilligt välja hans?). Beviset var ett kvitto i högerfickan där det avslöjades att ett nagellack hade inhandlats i dessa byxor, och eftersom att min pappa inte tillhör den feminina typen i nagellack så drogs slutsatsen att det var jag som var den skyldige. Iallafall så tyckte jag att det kunde vara färdigtjatat där, jag menar han hade ju hittat sina brallor, men icke. Det var låna hit och lägga tillbaks hit och herkules och hans moster. Okej, jag ogillar också när folk lånar mina kläder utan att fråga men jag visste ju liksom inte ens om att jag lånade dom. Hur skulle jag kunna fråga då? Åh, ibland blir dte bara för mycket..
Tur (eller synd, det beror väl på hur man ser det) att papi inte går att vara sur på någon längre stund. Efter cirkus två minuter så skämtar han och ska få en att skratta. Jag la på mitt bästaste bästa stoneface och försökte att ignorera men jag fick känna mig besegrad, som vanligt!


ojojoj

jag börjar allvarligt fundera över om jag har blivit sjuk eller nånting, åtminstone måste jag ha blivit en smutta galen för i vanliga fall älskar jag solen! Jag menar verkligen ÄLSKAR! Men nu, när det har varit sol, varmt, paradise, hallelujah och ni vet i flera dagar så orkar jag inte vara ute alls. Efter två minuter känner jag mig som en stekt kotlett med svetten rinnande utefter ryggraden. Det är nästan så att jag väntar mig att huden ska börja bubbla och skinnet ska smälta. Jag tror jag får hålla mig i skuggan en stund (ett år eller så).. Man blir ju brun där med har jag hört.. ?

kräftor

Innan ni får helt fel bild av mig så måste jag bara understryka att jag varken är vegan, vegetarian eller minkfarmsterrorist av något slag MEN;
Kräftätning är verkligen någonting som jag inte klarar av. Att bara se folk sitta och suga ur hjärnorna och inälvorna ur dom små röda äckliga varelserna och höra allt prat om bajssträngens äta-eller-inte äta ger mig verkligen kväljningar. Hur bär sig folk åt för att behålla matlusten egentligen?
 Idag var en sån kväll, heeelt perfekt för lite kräftor på altanen. I början gick det hur bra som helst att sitta och vara social och titta på alla andra som käkade. Men efter en stund, när bajssträngar hölls upp hit och dit och samtalet började glida in på varför/varför inte man skulle käka den och vad den innehöll och blabla så kände jag hur illamåendet och äcklet kom krypandes. Jag vet inte om det är jag som är överkänslig eller om det är familjen Gimbergsson som är extremt osmakliga när det kommer till kräftor (får jag gissa så skulle jag nog lägga en slant på nr 2), men att sitta och titta på och lyssna när det pratas om inälvor och hjärnor och gud vet vad är mer än jag pallar.
Det hela slutade iallafall med att jag hämtade två hårdkokta ägg ifrån kylen och stirrade ner i dom medans jag (ytterst noga såklart) skalade dom och gjorde mitt bästa för att ignorera alla sug/slafs-ljud och inlägg i bajssträngsdebatten.. Det gick väl.. sådär!

IDA

Glömm att du kommer, däremot när det gäller mig: insjuknar i en allvarlig hemlägtan efter en vecka och får svåra problem med andning och matlust.Nästa kväll hamnar jag sedan i koma. Efter ytterligare 3-4 dagar sprider sig små röda utslag nerifrån tårna ända upp till facet, kallade sakna-sandra-syndromet. och vips inom ca 15 tim. dör min puls, andning och hjärtat skriker en sista gång. Du är mitt allt, kan inte förstå mig på hur jag hade tänkt att överleva utan dig. TACK för allt gullrumpa, jag kommer aldrig någonsin lämna dig!!!!! Du är det bästa som hänt mig (:

den som påstår att damen som skrev det här inte är helt otroligt bra måste vara en känslomässigt inkompetent treåring med dyslexi.
Ida Carlsson, du är sodastreamad oboy !

regn

synd att jag har glömt bort alla soldanser som man kunde när man var liten. Annars hade jag dansat som aldrig förr idag vill jag lova. Vad vill alla högre makter med det här satans vädret egentligen? Det måste ha hänt nåt väldigt tråkigt eftersom att de sitter och bölar så hemskt där uppe. Eller så har dom väl PMS. Ja, så måste det vara. Dom har pms och öser ner en massa regn för att vara jävliga. TA TAG I ERA EGNA PROBLEM ISTÄLLET FÖR ATT JÄVLAS MED OSS JORDEFOLK! DET FINNS HJÄLP ATT FÅ!
Men nej, sådär kan man väl inte skriva? Eller kan man det? Usch, jag känner mig som värsta hedningen eller nånting, jag som egentligen tror på gud på riktigt.. Förlåt, förlåt, jag är bara så less på allt regnande. Men imorgon ska det bli sol va? Då får jag väl sjunga lovsånger och gå i kyrkan för att gottgöra dagens hemska uttalande! Eller så lägger jag mig och jobbar på solbrännan istället. Hrmf, varför känns alternativ nr 2 mer lockande?


söndag

och jag är tillbaka på Knuttebovägen. Lite rikare, lite fler kläder i garderoben och framför allt lite mer insatt i starwars. Det är bara att fråga ifall ni undrar nånting om prinsessan Leia eller Darth Vader, efter den här veckan vet jag det mesta tror jag :)
nämen ärligt talat, det har varit en bra vecka där det har hunnit med allt ifrån shopping och chokladätande till löpträning och starwarslekande, starwars-tvspel och starwarshoppande( ja, det går att hoppa starwars också, jag lovar)
Kan iallafall säga att jag är 100% stensäker på att jag INTE kommer kunna gå och titta på starwarsutställningen med glädje och entusiasm. Känner att det inte riktigt är min grej och det ska till ett smärre mirakel innan jag sätter min fot på den där utställningen. Haha jises, att folk verkligen gillar det här..

men, nu står middan på bordet och magen kurrar! Hoj&hej!

/%¤(/&)(

åååh! är det någon gång jag skulle vilja kunna alla svordomar i världen så är det idag. Just precis nu har jag en jädrans lust att skriva ner dom fulaste orden jag nånsin kan komma på och sen bara skrika så högt att isbjörnarna på arktis börjar undra vad fasen det är som är på gång.
the thing is att jag var i stan idag, stockholm alltså, för att fynda. Och fyndade var precis vad jag gjorde. Hittade två halsband som var typ drömmen för fröken Sandra "slösar aldrig pengar på smycken" Gimbergsson, verkligen hur fina som helst, med ringar och pärlor och krimskrams och sånt där fint. Och på samma affär hittade jag också fyra par örhängen.
-Perfekt, tänkte jag. Jag som aldrig köper smycken i vanliga fall och sen var det ju så billgt. Lalala, livet leker och det här kommer passa SÅ bra till blus/klänningen och skorna jag köpte..
NÄHÄ, synd att du glömmer påsen som du stoppade smyckena i på pendeltåget hem igen, klantarsle! Åh, jag känner nästan hur underläppen darrar. Trots katastrofen så kände jag ändå att det fanns en liten gnutta av optimisten i mig kvar och vi ringde för att kolla om de hade lämnats in någon påse. För er som gissar att det hade gjort det så kan jag meddela att eran gissning inte var något vidare. Nu sitter det väl nån gammal kärring och gottar sig åt min påse och har bergis börjat slå in mina halsband och ska ge bort dom till barnen i födelsedagspresent nästa vecka.
- Sicken tur att jag hittade den här påsen. Det är säkert ingen som rår om den, den tar jag hem. Att det är en stackars flicka som har betalat för det här bryr jag mig inte det minsta om. Hon köper säkert nya med glädje!
Men sedär har du fel lilla tanten, för jag känner inte det minsta glädje över att köpa nya halsband och örhängen. Huvvaligen!

Näni, nu har jag klagat klart för idag. Nu ska jag se film och käka tröstgodis!

Ilandsproblem, någon?

Hallelujah!

Okej folket; håll hårt i hakan och passa så att ögonen inte ploppar ur, för det är något av tre stycken under som jag ska berätta om idag..
under nummer 1:
JAG, Sandra "lat som en valross" Gimbergsson har faktiskt både cyklat OCH sprungit idag. Helt otroligt och en smutta osannolikt, jag vet, men jag lovar, det är lika sant som att Kent gör Sveriges bästa musik (med andra ord VÄLDIGT, VÄLDIGT sant)!

under nummer 2:
Jag har blivit kär idag. Verkligen totalförälskad! Mannen i mitt liv heter Viktor Andersson och är 1½ månad gammal. Klarblå ögon och världens charmigaste leende, kan man annat än smälta?

under nummer 3:
Jag har fått en bäbis (Viktor faktiskt) att somna i min famn. Tänka sig att det skulle hända redan såhär på första dejten! Tragiskt nog så brukar småttingar annars ha en tendens att liksom skrynkla ihop ansiktet till ett russin, börja skifta i en rosaröd färg och sedan skrika rakt ut så fort de placerats i mina armar. Men Viktor? Icke! Det måste väl ändå betyda att vi är "meant to be"? eller?!

Iallafall så måste jag erkänna att jag känner mig grymt nöjd över dagens bravader! Well done Sandra!

***

okej, spänningen är olidlig! Nu sitter hon här igen, vid tangentbordet och skriver precis det som dyker upp i huvudet. Inte en blekaste aning om vad hon ska berätta om men likt förbannat så ska det bli några rader. Hupp, här kommer det;
Idag är det fredag och imorgon åker jag söderut. "åh vad exotiskt" tänker ni, "hon ska till Afrika för att träffa sina morbrödrar och klappa kameler." Men se så är det inte. Faktum är att
1. Jag har aldrig sett en levande kamel (förutom på djurparker)
2. Jag har inga morbrödrar.
3. Jag ska ner och passa min femåriga kusin i en vecka medans föräldrarna är på jobbet.
Det känns roligt faktiskt. Han är lättsam och söt (och han sover länge på mornarna, tjoho!) så det går nog bra. Sen sitter det aldrig fel med lite cash heller. Jag känner mig faktiskt som en ganska hemsk systerdotter som tar pengar för att spela lite fotboll, leka lite starwars och kanske baka en kaka eller två. Åh, varför tog jag ens upp det? Känner nästan hur det dåliga samvetet kommer krypandes..
Nä, nu ska vi inte vara såna. Det blir en bra vecka och jag tar glatt emot pengarna som jag (så fort jag får tillfälle) ska investera i lite paltor. Känner att garderoben där hemma kan behöva få sig en make over.
Jappjapp, så får det bli!



Boltjärn, bärs och rakade brudar

och ja, som ni säkert redan har räknat ut var det inte jag som kom på den fyndiga rubriken till det här blogginlägget utan det var min (inte alltför klyftiga) kusin Kristoffer.
Nu är jag iallafall här, i Boltjärn. För er om inte är så insatta så är det här stället vi kallar 'stugan'. Jag skulle gladeligen säga att det är en pytteliten stuga precis vid havet och att vi har en liten båt som står och guppar vid våran privata brygga i det 25gradiga vattnet. Tyvärr är det inte så, utan det är ett gammalt hus i en gammal by och det enda vattnet som är nära är en älv där det är strömt och svinkallt, men ändå. Det är Boltjärn och det är tamejtusan riktigt charmigt och fint här :) Man behöver inte bry sig det minsta om någonting och det är så skönt så. Såhär ska jag bo när jag blir en gammal skruttig tant. Mitt på landet bland åkrar, höbalar och hästbajs. Då ska jag sitta här med mina löständer och dricka mjölk och lösa korsord och titta på alla humlor och blommor och allt vad gamlingar tycker om.. Jag kommer sannerligen dö som en fridfull kvinna!
Iallafall så har jag varit här sen igår kväll. Resten av familjen och katten for upp i fredags men jag kände att det nog skulle bli för mycket av det lugna och fridfulla om jag var här i en hel vecka. Det finns liksom inte så mycket att sysselsätta sig med här.. Iförsig har Kristoffer AKA rubrikmakarn tagit hit sin fiddy så den har gått rätt friskt idag (och de övriga dagarna skulle jag tro). Jag har inte lyckats ramla något ännu, men vänta bara, veckan är lång!

That's it folks!

sol och värme

ja, det fanns visst någon medkänsla hos de högre makterna, för se på satan;  idag var det sol :) det blev några timmar i Gullvik (INGET BAD DOCK) och sedan har jag målat några stackars plankor i taket på altanen. Lessnade efter en halv så det blev inte så många, men ändå. Nu står mamma där ute och målar resten, stackarn :')
Nu sitter jag här och äter choklad, jises vad rätt det känns mot tungan! Finns det någonting godare än en 86%-ig chokladkaka? Svar nej! Tycker faktiskt att jag har gjort mig förtjänt av den idag. Har både tagit en promenad och cyklat på motionscykeln. Sen har jag inte käkat några onyttigheter sen i söndags så är det någon gång jag är värd lite götta så är det idag :)
Mmmums!

stadendag

och jag känner mig inte ens fattig efteråt, hör och häpna! :)
Här har fröken Sandra inhandlat två skjortor, två linnen, ett par tofflor och ett par springskor och hon känner sig helnöjd! Okej, mammsen stog för en del också men ändå :)
Att man måste ut och springa är väl inget tvång när man köpt nya skor va? :o

RSS 2.0