Forgive me my weakness, but i don't know why

Just det, jag och Mickelito åkte och skulle spela golf i helgen.
Golf + jag = inte bra.
En sån där simulator, där man låtsas att man spelar och får se var alla slag hamnar, men slipper gå 98 mil.
Det där med gången var förövrigt det enda positiva.

För, när vi kom dit så var det endast ett gäng femtioåriga gubbar i rutiga shorts och skjorta där.
Helvete, varför hade ingen sagt att det var dresscode?
VI ÄR PÅ ETT GYM, KLÄDSNOBBSIDIOTER! TAG PÅ ER TRÄNINGSKLÄDER!

Hursomhelst så började vi spela. Självklart skulle jag börja slå.
Åt helvete dåligt såklart, när jag väl träffade bollen.
Och så fortsatte det.
Och fortsatte.
Och jag var arg.
Sedan kom det ett äldre par och skulle spela mitt emot oss.
Då blev det fasen droppen.
För, tanten var uppskattningsvis 400 år.
Och hade golfkläder.
Golfskor.
GOLFKEPS!
Och hon värmde upp på den fjantiga låtsasranchen,
som om det skulle göra någon skillnad.
Perfekta slag.
Sedan stod hon och stretchade!
Stretchade!
Med klubban mellan händerna och vickade från sida till sida.
Tänjde lite här och där.
Sedan koverserade hon och gubben lite om vilka väderinställningar de skulle ha.
Lätt bris från öster, lite duggregn eller kanske strålande sol?

Alltså på riktigt, jag har aldrig känt mig så förödmjukad i hela mitt liv. Du, din golfkunniga gamla fossil, tog ner mitt självförtroende till botten. Jag hoppas att det blev orkan på eran runda, det skulle vara rätt åt dig!

Kommentarer

Gör mig glad med en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0