sandra

Jaha, då var det söndag igen. Söndagar är egentligen en tappad dag. En tappad, seg dag som ingen tycker om. Folk är inte ens glada på söndagar. Dom är antingen ångestfyllda, bakfulla eller bara allmänt lessa. Varför finns det ens en sån dag?
Död åt söndagar.

Jag har kommit fram till en synonym till brun, hemsk, stor, ful rishög som är omöjlig att göra nånting vettigt med..
Synonymen lyder:
Mitt hår

Tänk er att ni är ute och promenerar i Sahara. Ja, ni vet en vardagspromenad sådär. Ni har inget vatten eller mat med er och det är mitt på dagen, stekande sol och 50 grader i skuggan (och eftersom det inte finns nån skugga där så kan ni ju med hjälp av lite tankeverksamhet klura ut att det är rätt så varmt). Tänk er att ni har gått där i 10 timmar utan att ens få en ynka droppe vatten. Ordet törstig känns med andra ord som en smärre underdrift. Plötsligt hoppar det fram en kamel ur sanden med en flaska loka jordgubb/guava i handen. Sedan öppnar han korken och dricker upp i hela flaskan mitt framför näsan på dig och dansar sedan iväg. Tänk er hur törstiga ni är, tänk er hur mycket ni ville ha den där satans lokan! Fattar ni?
ungefär så mycket vill jag ha hem min kines-Ida nu!

 Vaknade vid 12. Gick upp, åt frukost och satt kvar vid frukostbordet tills kvart över ett. Att jag tog mig i kragen och gick därifrån då hade inte att göra med att jag var förståndig och ville göra nånting bra av dagen, utan det var för att jag insåg att det var samling halv två och jag inte ens hade klätt på mig eller packat träningsväskan. La in den högsta växeln man kan lägga in på söndagmorgon och satte mig på cykeln och började trampa ner mot ip. Halvvägs ner så fick jag typ kramp i läpparna och märkte att jag hade glömt att spotta ut tandkrämen och att det liksom rann utmed mungipan. Tack gode gud för att jag upptäckte det innan jag kom in i omklädningsrummet. Jag menar, att komma instapplandes fem minuter för sent med munnen full med salivbandad tandkräm och en vit rand nermot hakan hade väl sett.. sådär ut.

Jag tror att jag var en elefant eller en mayaindian eller nånting i mitt förra liv. (hjälp vad jag hoppas att jag inte var det förstnämnda. Jag menar nog är det väl aningens mer glamouröst och häftigt att vara en mayaindian än en elefant?) iallafall, varför jag tror det är för att min kropp är nästintill allergisk mot kyla. Jag hatar kyla. Jag hatar det så starkt att jag funderar på att emigrera. Jag hatar det så starkt att jag inte förstår eller inser det vackra i gula höstlöv, brunt gräs och att plocka svamp. Nä, hösten är min värsta årstid, utan tvekan. Kallt, frostigt och oranget är vad det är. Att man måste slänga på sig fem lager kläder bara för att kunna överleva utan några livshotande köldskador av värsta sorten är ju också en trevlig detalj. Uuh, jag ryser bara jag tänker på täckjackor, tjocksockar och trevliga toppluvor. 
Himla lyckat att jag valde att gå ut i nylonstrumpor igår när det var -10C. Just precis då kändes det som en jättebra idé. Efter en halvtimme gjorde det inte det längre..

Förlåt alla som satt på bussen idag. Förlåtförlåtförlåt! Jag ska aldrig mer ( och jag menar verkligen ALDRIG mer ) fylla på busskortet påväg till skolan. Jag trodde det skulle gå ganska smidigt. Liksom lägga fram pengarna, hålla upp kortet, knappa på en knapp eller två och sedan klart. Men nono, inte det inte. Antingen var gubben bakom ratten senil, gaggig och glömsk eller så var han precis som vi andra; morgontrött. Gör så. gör det igen. Eller, nähä. Okej, men gör så. Stoppa dit. Ska du ha barnbiljett? Okej. Men nu förstår jag inte. Jaha. Sådär ja. Eller nej. Vänta nu..
Jag skämdes. Ja, jag skämdes nåt fruktansvärt över att stå där fram och vara en stoppkloss och le ursäktande som en nedra tönt emot alla kommunala resenärer som förmodligen ville gå fram och döda mig precis där och då.
Tack Gud för att det inte fanns några slagträn eller pistoler i bussen vilket gjorde att jag fortfarande är i livet. Eller (ifall det nu fanns såna) så tack för att ägaren till dessa inte hade tillräckligt häftigt temperament.

Jag har ljugit. Jag KUNDE inte slänga mina fina fotbollsskor som jag ju sa att jag skulle göra. Faktiskt så spelade jag med dom idag. Eller tja, spelade och spelade. Dom pajjade helt efter sisådär 20 minuter så det var det jag hann med. Nu är det alltså definitivt slut, finito med dom. Nu kan jag inte ens med världens starkaste vilja säga att dom är bra, för det är dom inte. Dom är rent ut sagt urkassa. Egentligen skulle det inte vara mer än rätt att dom fick sig en ordentlig begravning. Faktiskt, det skulle inte vara en helt dum idé. Dom har ju trots allt hängt med ett tag, mina (föredetta)underbaringar och en hyllning kanske skulle vara på sin plats.
Eller nej, nu har det väl ändå gått över styr. jag tar tillbaka det där begravningssnacket. Att ha en begravning för ett par skor är inte ett bra sätt att visa sin hyllning på. Det är ju bara sjukt. Väldigt, väldigt sjukt.. Det känns typ som en grej som Tomas DiLeva eller nån annan freakis skulle göra. Då jag inte är ett fan av den mannen, väljer jag att inte heller begrava mina skor. Det får bli soptunnan och en stilla gråtstund när ingen ser. Det känns liksom lite mer.. normalt!

det är inte sant. Det är tamejtusen inte sant.
om en halvtimme ska jag vara på coop. Jag hatar coop. Nej, hatar är inte ens tillräckligt starkt för att beskriva mina känslor över den där nedrans affären. Jag megaavskyr, ultraföraktar och hyser omänskligt mycket agg mot den där cp-varukedjan.
Hoppas någon saboterar alla era kundvagnar, snor alla era varor samt att ni går i konkurs snarast möjligt.
Hejdå!

Nej, vet ni vad? Jag tror inte att dom har roligare än oss brunhättade. Faktum är att jag tror att jag ska be snillet som kom på påståendet om att blondiner har roligare ändra på det. Förslagsvis borde det vara 'immigrants do have more fun' eller 'dark-skinned people do have more fun'
Jag antar att ni höjer på ögonbrynen och läser med spänning i förhoppning om att jag ska berätta vad jag grundar mina 'ändra citat-teorier' på och jag ska vara barmhärtig och berätta det för er. Det är ju trots allt tisdag och då passar det ju bra att vara lite snäll sådär. Jag menar, man kan ju inte vara en pain in the ass alla dagar om året.
Iallafall så hade vi idrott idag och vi spelade brännboll med IVIK. För er oinsatta i gymnasieprogram kan jag berätta att invandrare som inte kan svenska så bra går ivik. Vi spelade alltså brännboll med dom idag. Jag tror inte dom hade stenkoll på reglerna riktigt och inte den ultimata outfiten för brännboll (långkjol och höga stövlar) men ojojoj vad roligt vissa av dom verkade ha. Två tjejer stod och gjorde hejaramsor och skrattade högt och länge till synes helt omedvetna om att det pågick en brännbollsmatch ca 2 meter ifrån dom, killen som var brännare kunde inte reglerna så han brände aldrig någon utan kastade bara tillbaks bollen (vilket hans kompisar hade kul åt) och en av tjejerna skrek 'SPRING, SPRING' och såg ut som om hon aldrig varit med om nånting roligare så fort någon slog iväg bollen. Till saken hör att hon nog inte kunde så många andra svenska ord.
haha, ni blondiner som tror att ni har roligt, glöm det :)
'cause  immigrants DO have more fun! (och vi svenskar som fick nöjet att titta på dom)

Ni har hängt med i regn och rusk
Ni har hjälpt mig att inte halka på blött gräs
Ni har varit mina fötters närmaste vänner
Inga kommer nånsin kunna ersätta er nu när jag slänger er i papperskorgen,
mina älskade fotbollsskor.
ja, alla måste inse sina begränsningar nån gång, så även jag. Nu är det ju inte mina egna begränsningar jag inser, utan mina alldeles utomordentliga fotbollsskors. Dom har hängt med i två hela säsonger, men nu är det dags att säga hejdå mina vänner. Dobbarna är nerslipade, sulan helt pajj och tårna sticker ut där fram. Ja, dom sjunger sannerligen på sista versen nu. Det är helt otroligt hur sköna dom var. Det var nästan så att man hörde änglakören spela och förväntade sig att få se en krullig lintott med harpa i handen kommer nerflygandes och berätta att han skulle ta mig till St: Pers port så fort man snörade på sig de här underbara adidasskorna.
Eller, okejokej, fullt SÅ sköna var dom inte (faktiskt så gjorde det riktigt ont att ha på sig dom nu i slutet när dom var så sönder) men ni fattar. Det gör ont i hjärtat att säga tack och hej till dom iallafall.
Än värre blir det av att se mina hemska pumaskor som jag köpte i våras i hallen som bara står och hånskrattar mig rätt upp i ansiktet. Det är nästan så att jag blir förbannad! GLÖMM att jag bevärdigar de där hemska skorna att få sitta på mina fötter en enda gång till. Har använt dom 4-5 ggr och jag planerar inte att göra det igen. Funderar starkt på att bränna upp dom, ta på mig en hawaiikjol, krigsmåla mig i ansiktet och dansa dödsdanser runt dom satans skorna.
DÖ SKOR, DÖ!