sandra

Nu är det ganska slut på lovet.
Ganska mycket slut.

Sista lovdagen ägnades åt att springa på stan och köpa tabletter emot hår som vill ramla av
och inventera på Beijer.
och fronta på Beijer.
och äta godis på Beijer.
och fika på Beijer.
och svära på Beijer.
och fara hem ifrån Beijer satans helvetet.

och sen fick jag fara hem och pussa på min snygging
och för första gången på hela dagen så låg humöret på plus.

Jag, Ida och Johanna går in på Waynes i Umeå för att käka lite lunch.
Jag bestämmer mig för nån kycklinggratäng.
Vi får in vår mat och min ser allt annat än delikat ut.
Äcklig. Vidrig. Motbjudande.
Jag smakar och ja,
den smakar allt annat än delikat också.
Äckligt. Vidrigt. Motbjudande.
Sedan smakar Ida, hon tycker likadant.
Det går alltså inte att äta.
Så, efter att ha levt några sekunder i skräck om att gå hungrig hela dagen,
kommer vi på den brillianta iden; Jag ska gå tillbaka med maten och låtsas vara glutenallergiker.
Den äckliga tallriken är fylld med torra snuskmakaroner,
så det är klart att en glutenallergiker inte kan äta av det!

så jag går ner.
Det är en invandrare med mindre bra svenska som står i kassan.
- Hej, det är så att jag är glutenallergiker så jag tål inte makaroner.
- Nähä?
- Nä, och det står ju inte att det skulle vara pasta i gratängen.
- Jo, det står!
- Nae, det står bara kyckling, paprika, lök och kryddor!
- Men det står ju, GRATÄNG!
Jag fattar inget, så jag tittar lite frågande på gubben bakom disken. Han fortsätter:
- Men det är ju gratäng!
- Ja? Eller va?
- Precis! Och vad betiiider gratäng? Gratäng betiiider pasta?!
- Eh nej, det gör det väl inte..?
- Jo! Vad betiider gratäng?
- Tja, det är väl ihopblandade saker i en form?
- Ja, pasta!
- Nej!
- Jo, det finns gratäng och gratäng är pasta.

Förlåt men, i vilket land är gratäng och pasta samma sak?
Svar efterlängtas.
Gubbjävel

Ibland älskar jag mitt liv.
Som såna här dagar t.ex.

Alla har roligt
Ingen vill hitta på nåt
Och jag spelar röj.

Alltså egentligen, jag hatar vanor.
Tråkiga vanor.
Vanor som bara finns där för finnandets skull.
För att de liksom SKA finnas.

Som bilddagboken.
Jag menar, vem tycker, på riktigt, om bilddagboken?
Ingen.
men, vem loggar in där mest hela tiden och kollar runt?
De flesta.

Och såna där soda popsgodisar.
Dom gröna, sura flaskorna?
Som inte ens är goda, men bara åker ner i godispåsenför att någon människa någon gång för längesedan sa att dom var ganska så goda.

uä

Jag har varit superaktivt megauppdaterande här känner jag.
Bra Sandra.

Men, det blir nog mer nu.
tror jag.
kanske.
Och blir det inte det, så antar jag att ni klarar er.

Jag har en kissekatt som tycker om salta kinder.
Och det är ju ganska mysigt.

Mikael: Jag går ner och hämtar mina mjukisbyxor i trappen.
Jag: Ok, ta upp mina trosor med. De ligger bredvid.
Mikael går ner.
Och kommer upp igen.
Jag: Tog du dem?
M: Nej, dom låg inte där.
Han börjar skaka och leta bland mjukisbyxorna..
Jag: Men dom låg väl i trappen?
M: Nepp.
Vi går ut tillsammans och tittar ner i trappen.
Han pekar och säger:
- Det är väl inte det där? Det där är ju nån ... tejp?

Jag går ner och hämtar min tejp och klär på mig den.

Hittade Idas spellistor på Spotify:

Chillus

:D

Ibland blir man så satans less så man kan dö

Mätt med min humorskala så är detta ganska roligt.

Två coola tjejer går in på ett coolt café och ska köpa coolt och billigt fika.
Och plugga cool rättskunskap.
Två coola tjejer äter upp fikat och konverserar på ett coolt sätt.
Öppnar den grymt ocoola boken och inser att måndagens prov kommer bli helt galet ocoolt.
Så de lämnar det där, efter att ha konstaterat ocoolheten i att försöka sig på det där satans helvetet.
men fikat var gott.
och coolt.

HOPPAS DU LÄSER DET HÄR DIN SURA UNGE!
Du är aldrig glad.
Aldrig.
och när du är det, så är det bara pågrund av att jag är ledsen.

Caroline och Dessan har gått lös med bakning nere i köket.
Jag vet inte om jag är sådär jätteoptimistisk inför smakprovningen.
- Går det bra?
- Nej, jättedåligt. Vi råkade bränna smöret så det smakar lite starkt.
- Jaha.. men det går nog bra ändå.
- Nu är smeten klar iallafall.
- Men ni har ju inte satt på ugnen?
- Oops, det glömde vi.
De sätter igång ugnen.
- Jag tror ni glömde smörja plåten med..
- Fan också, det gjorde vi nog.. Och smeten smakar jättekonstigt, smaka!
Jag smakar.
- Hehe oj, den var ganska... stark. Men det blir nog bra när den har varit i ugnen.
- Mm..
Jag smakar igen, för den smakar verkligen starkt.
Beskt.
- Alltså, hur kan den smaka så starkt? Vad har ni i egentligen?
- Jag vet inte, det är nog smöret. Fast.. sen råkade vi hälla i två matskedar bakpulver, så det kanske är det..

Alltså det där kommer inte ens bli en kaka.
Det kommer bli en bomb.
En bakpulversbomb.
Och mormor kommer bli ledsen över att ugnen är förstörd,
stackars mormor.

Good evening reality, this is the forest calling.

Som den friluftsmänniska jag är känner jag mig riktigt nöjd över min förmåga att packa inför en tripp till skogarnas skog, byarnas by, ödets ödeland - våran sommarstuga.
Packningen pågick under den tiden det tar för min farfar att åka hemifrån sig till vårat hus.
Vilket uppskattningsvis är ca 49,7 sekunder.
På den tiden hann jag få ner ett par mjukisbyxor och två par trosor.
Och inget mer.
Ingen tandborste.
Ingen tvål.
Inga ombyteskläder.

Fräsch tjej.
Fett fräsch.

ALLT SOM HAR MED TEKNIK, ELEKTRICITET, MOBILTELEFONI ELLER BATTERIER UTESLUTS HÄRMED FRÅN MIN ATT-STÅ-UT-MED-LISTA PÅ OBESTÄMD TID!!!!

I genomsnitt förekommer äckelpäcklets äckeldag ungefär två gånger per termin.
Och imorgon kör vi igen.

Jepp, det är dags för pyttipanna i skolbespisningen.

Imorgon är alltså dagen då alla smarta skolkar och sitter hemma och käkar godis.
Och alla pluggisar går till skolan och blir matförgiftade.
Nedrans otur att man ska ingå i det sistnämnda.

Såhär går det till när pappa får för sig att klaga på nånting:
Han: SANDRA, du måste plocka undan från diskbänken när du har ätit!
Jag går dit. Säger inget.
Beslutet om att knipa käft var tydligen felaktigt, för han fortsätter:
Du förstår väl att det inte kan se ut sådär?
Jag: Ja..
Det var tydligen också fel svar, för han är fortfarande inte nöjd:
Det är väl inte så jobbigt att ta undan efter sig?
Jag: Men nej, förlåt!
Han: Vadå förlåt? Jag ville ju bara att du skulle ta bort lite.
Jag: Jaja.. men det är ju inte ens mycket!
Han: men det spelar väl ingen roll, du kan väl ändå ta bort!!

Jahapp, okej.
Jag ska inte vara tyst.
Jag ska inte hålla med.
Jag ska inte säga förlåt.
Jag ska inte försöka bortförklara mig.
VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT MÄNNISKAN SKA VARA NÖJD?

Nä, när jag får barn så ska jag aldrig gnälla.
Och definitivt aldrig fortsätta gnälla när barnen är lydiga och gör som jag säger!

Nu sitter jag på spanskalektion
iförd hörlurar som frambringar cs-människan i mig
och låtsaslyssnar på ett radioprogram
om homosexualitet i Uruguay.

Om djävulen hade haft ett favoritämne så hade spanska definitivt varit en stark kandidat.