When you got to fight for every dream
Duktiga barn.
Så jag börjar med köttet vid halv fyra.
Eftersom att det ska förstekas och efterstekas och gosa till sig i all sås.
Efter drygt två timmar är det klart.
Mmmmmmmmm.
Jag är bäst.
Mästerkock.
Och helt slut på, det var ju jobbigt.
Så jag skär upp det, lägger det på en salladsbädd på ett stort fint fat,
och känner mig så otroligt jävla nöjd.
FASEN VAD FINT DET ÄR!
Sedan kommer Mattias in och ska fixa sallad.
Maten är ju liksom fixad, käk om fem minuter.
Ungen stöter till fatet.
Med köttet.
Som åker i golvet.
Och går i tusen bitar.
Spillror och sallad och kött över hela köksgolvet.
Jag bara gapar.
Och luften går ur mig.
Mina två timmars ren kärlek ligger utspridd på golvet.
Jag kan inte prata,
inte skrika.
Jag bara lägger mig ner och piper:
-Döda mä.
Då åker mamma på ica och köper rostbiff.
What reasons do you need to be shown? Tell me why I don't like Mondays.
somna.
En gummiboll och du bollar med mig som du vill
Hon är 16.
Jessica: Alltså "fräs", jag hatar det ordet!
S: Va? Jaha, varför det?
J: Jamen, fräs? Vadå? Det är ju som ståfräs.
Tystnad.
J: Fast, vad betyder ståfräs?
Jag börjar skratta.
S: Hahahahahhahahahahha, va?
J: Jaa?
Jag skrattar ihjäl mig ännu mer.
J: Men, jag vet ju vad det betyder, men alltså.... Det där med håret? Håret står ju inte?
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH, jag dör av skratt.
Kan. Inte. Andas.
S: Håret?
Jag piper.
J: Jaa? Håret? Eller..? Alltså vad betyder ståfräs egentligen?
Tystnad.
Gapskratt.
Skjut mig.
When I see your happy faces, shining down on me
Alls.
Inte alls.
Därför sitter jag och ser på Sjunde himlen och längtar tills jag och Mikael ska skaffa nitton barn och gå på söndagsgudstjänst.
Ungefär.
I've had enough of everything
Och jag är inte djävulen, som kan bestämma och domdera över alla där nere i hettan.
Jag är den där fjollan.
Som har blivit nersläppt för kul.
Och som inte tycker det är det minsta kul själv.
Nitlott.
When I realize the crazy things we do
Jag är en curlingflickvän.
Det har gått upp för mig nu,
den obekväma sanningen.
Det är lite som med Al Gore.
Fast värre.
Fan.
Jag som alltid sett mig själv som en powerful woman.
Jag måste komma på nånting riktigt oväntat och grymt,
som får mig att framstå som hon med makten.
För den här diktatorgrejen kan nog vara nåt för mig ändå.
Faktiskt.
Men kanske inte förrän Mikael blir frisk.
Tills dess får jag nog lov att lyda hans valpögon.
Det är ju trots allt rätt så mysigt.
Came from the mountains
Jag går av bussen i Umeå.
För att gå upp till Mikael.
Det rör sig om en tiominuterssträcka som jag har gått fyra gånger tidigare.
Börjar dock med att fråga en gubbe om vägen.
För att vara på den säkra sidan.
Han pekar och jag börjar gå.
Finfint.
Efter ca 500 meter frågar jag en annan gubbe om vägen.
Visste ju liksom inte ifall jag hade gått helt rätt.
Men jodå, det hade jag
Känner mig hur nöjd som helst,
och funderar ut de kaxiga repliker jag ska komma med till Mikael sedan,
han som totaldissar mitt lokalsinne.
Pfft, jag skulle kunna bli kartläsare.
Går lite till. Känner inte igen mig alls,
men det hade jag inte förväntat mig heller.
Så jag frågar två tanter.
De pekar åt höger.
Jappjapp.
Det går bra det här.
Så jag går.
Och går.
Och går.
Men jag kommer inte fram.
Inte det minsta fram.
Så tillslut,
när jag är gråtfärdig över det faktum att det är 10 minus och jag går i söndriga converse samt att min väska väger ton, så frågar jag ännu en tjej.
Det här är alltså fjärde gången jag frågar om vägen.
- Ojoj, nu har du gått helt fel.
Då kom tårarna.
- Men jag gick ju rätt..
Hon tyckte synd om mig och sa att det ju inte var så lätt om man var där för första gången.
För det var det jag sa,
att jag aldrig varit där.
Det kändes bäst så.
Make my wish come true, all I want for Christmas is you
Och det tar emot och krampar i magen när jag säger det här,
men Amy Diamond fick en plats.
Fan.
Förlåt.
You tried to feel the beat
Det var ju nationella skrivprov på agendan, så tänkte att det skulle vara lite cozy.
Och eftersom att jag inte hade några rena trosor hos honom så passade jag på att låna ett par fillingar också.
He-he.
Kallingar. På skolan.
Modemiss.
Menmen, ingen märker väl.
Så jag fiskade upp ett par ur garderoben.
Ett par som jag inte sett på länge.
Varför brukar han inte använda de här längre?
Perfekt, jag snor på mig dem så länge.
Och fattar fortfarande inte varför han inte brukar använda dem.
Så det går några timmar.
Uppskattningsvis 3.
Sedan kommer jag hem.
Och går på toaletten.
Och inser då varför han inte brukar använda dem.
Hålet, med en diameter på cirkus 10 cm talar för sig själv.
Som om det inte vore nog med att jag har förnedrat min kvinnlighet genom att sitta i aulan med mjukisbyxor och kalsonger.
De var tvungna att vara sönder.
Och jag överdriver inte,
hade jag haft ett paket så hade det ramlat ur.
Så stort var det.
I can't tell you what it really is
Hallå?
Muhammed?
Varför ringer du inte?
Du har väl inte glömt mig?
Du fick ju trots allt ta på mina bröst?
Tjao.
Ifrån ett annat perspektiv
Egentligen så borde det räcka att gå ett extra varv runt stan när man går från skolan på fredag eftermiddag.
Och sedan gå tillbaka igen.
Då är det ju i princip måndag morgon.
Why don't you hang with me?
Ni som har nära anhöriga som jobbar inom vården i Örnsköldsvik bör ta en funderare över ifall ni verkligen bör läsa detta inlägg.
För jag är så himla förbannad.
Jag har lite tjoppas med mitt hjärta.
Ont och kramp och konstigt.
Och igår blev det jätteont,
så jag och Mikael for in på akuten.
Och anmälde oss.
En gullig tjej på andra sidan verkade tycka synd om mig.
Och sa att jag skulle sätta mig i väntrummet till doktorn kom.
En snabbis, tänkte jag.
Jag menar, hjärtat är väl det som borde vara mest brådskande?
Så vi satte oss där, Mikael och jag.
Halv sju på en fredagkväll.
Såg nån dokumentär om Carola.
Minuterna gick.
Långsamt.
Ingen doktor kom.
Klockan blev halv åtta.
Åtta.
Halv nio.
Varför kommer ingen?
Jag hade kunnat vara död nu?
Klockan blir nio.
Halv tio.
Då har vi alltså suttit där i tre timmar.
Och andra har kommit, blivit uppropade efter någon halvtimme, och gått igen.
Då går jag till damen i luckan igen.
Som nu är en annan dam.
- Alltså hur lång tid kommer det ta?
- Ja, alltså vi jobbar så fort vi kan. Vi har inte glömt bort dig.
- Nä okej, för jag har jätteont.
- Men hur länge har du suttit?
- Tre timmar. Sen halv sju.
- Va? Men. Jaha. Vad heter du?
Hon tar fram nån lista. Väntelista antar jag.
- Sandra.
- Sandra?
- Ja.
- Men, vad konstigt... Efternamn?
- Gimbergsson.
Jag lipar som en unge vid det här laget.
- Men nä, vet du vad. Du står inte med.
- Va?
- Nä... Men sa de verkligen att du skulle sitta och vänta när du sa att du hade kramp i hjärtat?
- Ja...
- Är du säker?
- Ja.
Då kommer den andra tanten, som jag anmält mig hos.
- Eh. Ja.. Eum. Monika skulle ju hämta henne..
- ?
- Du måste ha blivit bortglömd. Hm, konstigt.
Tack.
Tack.
Så jävla mycket tack.
HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA BORT EN SÅN SAK?
DET ÄR DITT JOBB, SATANS KÄRRING.
TACK FÖR ATT NÅGON ANNANS STUKADE HANDLED VAR VIKTIGARE ÄN MITT HJÄRTA.
TACK FÖR ATT JAG HAR SUTTIT OCH DÖTT I EN ÄCKLIG SOFFA FRAMFÖR CAROLA EN FREDAGSKVÄLL.
TACK.
Jag önskar att jag hade dött där i väntrummet,
så hade du fått känna på.
But I'm a little drunk and I need you now
Bara sådär.
Efter att hon gått och lagt sig.
Och sedan känt att,
fan i helvete, det här funkar inte.
Jag måste pussas.
On a cold and gray Chicago morning
Att stoppa i sig pepparkakor efter träning kan vara det bäste.
And still I cannot see, if the savage one is me
Ett sånt där jättehårt med snärt.
Frisbeen for som planerat iväg med en imponerande fart.
Rätt in i ryggen på Edvin.
Som stod två meter bort.
Det var synd det.
When I called you last night from Glasgow
men penicillinet jag äter gör mig allt annat än hård i magen.
Och motsatsen till inte alls gasig.
Och igår var vi på middag hos mormor och morfar,
det var ett helvete.
Det tyckte de som omgavs av mig också.
Nu vet ni.
Puss.
Jag blir förbisedd, vilseledd, m-hm.
Skulle tagit en bild och lagt upp om det inte vore för den otroliga osmakligheten i att se en blödande hästpung nerklämd i någons hals.
Trevlig helg!
And I can nearly find the words to say
VEM SLÅR SÖNDER SIN FOUNDATION?
VA?
VEM I HELA VÄRLDEN?
HUR LYCKAS MAN?
Och ju mer jag tänker på det, desto värre blir det.
Desto mer hatar jag min klantighet och existens.
Jag är en skam för det kvinnliga släktet.
Jag borde straffas.
Skändas.
Portas från Make Up Store.
If you get down, get up oh oh
Och ibland kan det vara ett sånt satans helvete att man vill slänga ölen i ansiktet på någon.
Gårdagen stämde bäst in på det sistnämnda.
Först kommer jag ensam till baren.
Börjar städa, ställa fram, fixa iordning.
Ingen annan kommer,
fin start.
Jag som inte ens vet hur man brygger kaffe.
Sedan börjar kaoset.
Maten tar slut.
Medelåldersgubbarna blir galna över att få vänta sju minuter på tacosås.
Kaffemaskinen funkar inte.
Och när den väl gör det så använder jag en 20-litersförpackning kaffepulver till tio liter kaffe.
Vill snyfta.
Säger ingenting, utan serverar det smarriga kaffet med sting till alla som vill ha.
Ingen ber om påfyllning.
En buss med 35 gäster som förbeställt kommer.
Maten är slut.
Lång, irriterad kö får snällt vänta.
Allt är mitt fel.
Jag kan inte planera.
Alla världens problem beror på mig.
Det är ju dåligt att man ska behöva vänta såhär!
Vi har ju faktiskt förbeställt.
Ska det vara så svårt att ställa fram mat?
Idioter.
En sextioplussare kommer fram:
-En jägermeister och ett leende, tack.
Ett leende.
LEENDE!
Varför i hela världen skulle jag vilja ge dig ett leende just nu?
Det är liksom det sista jag vill, på hela jorden.
Jag är en stressad, psykiskt instabil ung kvinna som är på vippen att lägga mig ner och pangdö,
och du ber om ett leende?
Han läppjar på sitt glas, och ramlösa blir vin
Alltså, är det inte det charmigaste som finns?
Och fulaste, på samma gång.
Herman och Doris som går i likadana adidasoveraller från -74.
Och tanken har faktiskt slagit mig,
att det kanske kan vara nånting för mig och Mikael.
Nu när vi börjat spela Bingolotto och allt så har vi ju fått in en fot i pensionärsvärlden.
Varför inte gå hela vägen?
Varför inte bli tvättäkta pensionärer liksom?
Mikael och Sandra i matchande cykelhjälm och adidasoverall på en tandemcykel.
What would you say, if I said that you could?
Den smakar inte lika bra som jag hade trott.
Faktiskt.
Just nu känner jag mer för... vattenmelon?
Imorgon.
Kanske.
Here I am, red high heels
Alltså på riktigt.
Jag kan inte ens sitta på toaletten utan att tänka på min man.
Bör man söka hjälp då?
