Since last year, nothing's the same

Förlåt alla ni som redan börjat planera min begravning.
Och bokat tvärflöjtsunderhållning och snittar till ceremonin.
Jag är inte död.
Har bara gått bananas i Åre med världens bästa folk.

Så nu vet ni läget.

Och skulle jag göra en topplista på de allra klockrenaste kommentarerna som i vanlig ordning hoppade ur så skulle den nog blir fem hundra sidor lång.
Ni får nöja er med tre klassiker som inte har slunkit ur minnet.

3. Ni norrlänningar kan ju för i helvete inte ens prata slang. Ni tar ju bara bort de sista bokstäverna.

2. - Vilket är Sveriges tredje vanligaste ord?
- Jag!
- Nej... men det har tre bokstäver!
- DU!!!

1. Du är inte ens en druva, du är ett jävla russin!

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Blev toksugen på att improvisera ihop lite muffins.
Så det gjorde jag.
Det blev succé.
Tills jag gick totally bananas med glasyren
och förstörde allihopa.

Vad är det för fel på mig?
Varför kan jag inte bara läsa ett vanligt jävla recept,
och sedan följa det helt?
Varför måste jag alltid få snilleblixtar och slänga i en massa annat skräp?
Eller göra 20 liter glasyr och envisas om att allt ska på.

And it's sick that all these battles, are what keeps me satisfied.

Vad fantastiskt det är att komma till skolan 08.00 och upptäcka att vi börjar 13.00
Och ännu mer fantastiskt att vara så otroligt satans lat att inte orka åka hem.
Utan bara sitta i aulan och äta clementiner i fem timmar.
FEM TIMMAR.
Jag sa ju det, fantastiskt.
Femtastiskt.
Idiot.

På en dammig väg under ett träd, det var den sista gången han såg henne

När mannen i mitt liv inte kan sitta bredvid mig och smeka mina öron med skönsång (Tack Gud, tack Umeå, tack mamma, tack alla för det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!),
så passar jag på att umgås lite med man nummer två på kärlekslistan.
Världens bästa Håkan Hellström.
Och två steg från paradise.
Och jag bara njuter.
Och i 0,7 sekunder glömde jag nästan bort att sakna min fina Umeåkarl.
Skoja, det gjorde jag inte alls.
Såklart.

Men det gör det lite lättare.
Faktiskt.
Även om jag skulle byta ut Håkan vilken sekund som helst mot the real thing.

Men kanske inte riktigt sångmässigt.
För,
älskling det här är riktat till dig,
du har inte de där gyllene tonerna.
Jag är ledsen.
Och när du gav mig gåshud när du sjöng i somras,
så var det inte riktigt av välbehag.
Fast jag gillar dig ändå.
När du inte sjunger. ♥



Stan är dubbelt så stor nu, men lika ihålig, och alla har kriser

Jag vill kräkas på allting just nu.
På att sitta i en ful lila t-shirt i soffan.
På att aldrig ha tagit ett bloss i mitt liv, men ändå hosta som en sönderrökt slemgroda.
På att ha för hög temperatur under tungan.
På att mina pungkulor till halsmandlar fortfarande hänger i svalget.
Och på att inte få åka till gymmet och träna tills benen skakar jäveln.

Alltså jag orkar inte.
o-r-k-a-r  i-n-t-e.
Jag pensionerar mig.


Turn down these voices inside my head

Mår som en prinsessa.

Fast tvärtom.

Even though you've lost your mind

Hej världen!
Jag är inte död.
Bara toksjuk.
Hörs.

RSS 2.0