sandra

Nä, vet ni vad? Jag var i stan idag och vad tror ni jag kom hem med?
en tröja?
fel
jeans?
fel
skor då?
fel, fel, FEL!

 en miniräknare. Haha, det är nästan så att jag skrattar. EN MINIRÄKNARE!
"värsta miniräknaren jag hittade istan idag"
hahaha, snart ligger jag på golvet och vrider mig av skratt.
Hur många vuxenpoäng får man av ett miniräknarköp egentligen? Lär väl vara minst 150, eller?
Jag menar, en miniräknare? ja, jag säger då det, någon gång ska väl vara den första :)
trevlig helg från a grown-up calculatorfan!

jag ska för första gången i mitt liv avge ett nyårslöfte.
Jag, yoghurtarnas trognaste konsument och största inkomstkälla genom tiderna, ska dra ner på mitt yoghurtkäkande.
och hur i sjutton gubbars magsjuka faster det ska gå återstår väl att se. Faktiskt så tror jag att det kanske kan gå. Eller jag hoppas det iallafall!
MEN, som jag antar att alla vet, så avger man nyårslöften på nyårsafton och det är ju ett tag kvar. Närmare bestämt 122 dagar. Man hinner med ganska många tallrikar på 122 dagar.

Nu vet jag precis hur jag ska bli när jag bli gammal! Som Kerstin! Kerstin är nog den sötaste lilla tanten jag vet. Hon är väl runt 85 år, hur pigg som helst och bakar världens godaste rabarberpaj! Sedan drack hon snaps med karlakarlarna igår när det vankades årlig surströmmingsfest här på knuttebostreet. Ända minuset hos människan är väl att hon käkar surströmming. Det är verkligen nånting som jag aldrig någonsin kommer utsätta min mun för. Den dagen jag öppnar munnen för att stoppa in en rutten fiskliknande sak med rödlök på i munnen är det nog dags för mig att säga godnatt och tack för mig. Den dagen , den sorgen..
 För finns det någonting äckligare än surströmming? Bara namnet får mig att kväljas och tänka på sura fotbollstrumpor och otvättade benskydd. Och vadå surströmming? Sura dödskallar, sursockrade ahlgrens och sodapops, DET är surt. De där vidriga, illaluktande och slemmiga varelserna som emot alla tänkbara anledningar kallas mat är bara.. uh!
Det är inte konstigt att folk måste hälla i sig 8-9 snapsar för att bedöva smaklökarna (och luktsinnet) och på så sätt få ner en tugga eller två av de små delikatesserna..

Det är inte alla som får möjligheten att vakna av en livekonsert såhär på fredagmorgon. Vaknade av en skrikig, gnällig, några oktaver för hög version av "what I've done". Jag trodde att det var någon som satt igång 'worst bloopers ever from American Idol' eller nånting, men icke. Det var Mattias som stog och sjöng (läs skrek) för sig själv nere i vardagsrummet samtidigt som han tittade på pingiskvarten. Att han kan sisådär tre fraser i hela låten och gärna upprepar dom 15 gånger gjorde uppvaknandet lite för mycket.
Möttes av en väldigt förvånad Mattias när jag kom nerför trappen.
-Nämen, är du redan vaken?
- Ja, jag undrar varför..

Det är fyra dagars frihet kvar. FYRA YNKA DAGAR! Kalla mig nörd utan liv (vilket sorgligt nog är ganska sant) men jag har räknat ut att det är mindre än 106 timmar tills vi börjar skolan. 106 timmar! Vad hinner man på det? Typ duscha 212 gånger, eller träna 53 träningspass eller läsa en halv "stäppvandringen". För er som inte är insatta så kan jag meddela att stäppvandringen är en tjock, ful bok som står i våran bokhylla. Skulle ge mig på att läsa den en gång för länge sen. Och ja, det gick väl rätt så bra (dom första två sidorna, sedan la jag igen boken för att aldrig någonsin öppna den igen!). Jag undrar verkligen vad man tänker när man skriver en sån bok. Texten är verkligen minimal och framsidan ska vi inte ens prata om. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på den där fula framsidan med några kullar, ett indiantält och lite djur på. och vad är det för namn egentligen? "Stäppvandringen". Hur är man funtad om man tycker att en sån titel är tilltalande och lockar en att läsa? Jag hoppas att päronen inte köpte den själva utan fick den i present av nån faster eller gammelmorfar eller nånting och helt enkelt var för snälla för att säga 'tack men nej tack'. Tanken på att dom faktiskt har gått in i en bokhandel och KÖPT stäppvandringen av egen fri vilja gör mig nästan mörkrädd! Vart är världen påväg?

Hur mycket grin kan det rymmas i en Sandra?
Hur mycket snor kan det rymmas i en näsa?
Hur mycket vatten kan det rymmas i dom där satans molnen?
En hel del har jag konstaterat idag, skulle gissa på cirkus 300 liter. Det vill inte sluta heller. jag bara grinar, näsan bara snorar och som salt i såren så öser det ner en massa regn. Sen kan jag knappt prata idag heller. Underbart! Känner mig som en yngre, mer deprimerad och snorigare version av Bridget Jones. Det enda som fattas är väl ett par kaninöron och en brittisk dialekt. Det är väl en baggis att ordna.. Förresten behöver jag inte ens ordna det där med dialekten, ingen hör ju vad jag säger när jag låter såhär ändå så!
Det är typ först nu som jag verkligen börjar förstå det, att hon har flyttat. Min finastefinaste Ida har flyttat nu. Det är helt sjukt vad tomt det kommer bli utan tösen! Jessica hade kommit på ett supersätt att få mig att inte sakna henne så mycket. "Det är bara att tänka att hon är på semester i några veckor". Jomendu, nu känns det verkligen mycket bättre. Det är ju jättevanligt att man åker på semester i två år! Folk är ju så stressade nuförtiden och en tvåårssemster är väl vad som krävs för att man ska hinna koppla av ordentligt. Därför är ju Kina det perfekta landet att åka på avkoppling till. Jag menar, vem blir inte lugn och harmoninsk av sisådär 70 miljarder kineser som kryllar runt en och chansen att sitta i bilköer i tre timmar för att ta sig till grannarna? Jag säger då det, maken till semester har jag aldrig varit med om..
Som ni kanske förstår, tvååriga semestrar står inte högst upp på min älska-lista just nu, nej!

Jaha, en till regndag.. men vet ni vad? Jag tänker inte klaga på det idag, inte här iallafall. Känner att jag har uttryckt mitt regnhat tillräckligt mycket här och jag vill ju inte riskera hotbrev pågrund av mitt ensida bloggande liksom. Alltså, inget regnklag idag (förutom alla 'hata regn'-plakat jag ser framför mig så fort jag tänker på det här satans vädret)!
Tänkte istället berätta att väckarklockan ringde vid halv sex imorse och nej, jag hade inte råkat ställa den av misstag. Det var packa-upp-varor-dags på allas vår favoritaffär Coop. Kan någon hitta på nånting drygare än att kliva upp och veta att man på 12 stycken ska packa upp miljarders oljor och delikatesspotatisar och jesus vet vad i fem timmar? 
Ja, faktiskt.. när man bara blev fyra stycken och därför blev tvungna att vara där en timme extra... yes!

Alltså, jag har en fråga; slutar man att ha ett liv när man blir pensionär?
Jag börjar verkligen undra för det är så att mormor & morfar är i sommarstugan och har bett mig vattna och klippa gräset och sånt därnt. Eftersom att mormor har satt en massa tomater så behöver jag fara dit och ge dom vatten varje-varannan dag. "Fine, jag får ju pengar för det" kände jag. Till saken hör att dom har en granne som ibland brukar vara där och vattna när dom är borta. Mormor hade sagt åt henne att hon INTE behövde vattna eftersom att jag ändå skulle dit och klippa gräset och ta in posten. Men, vad tror ni tanten gör? Gör som mormor har sagt till hon och håller sig till sina egna blommor? NEJ! Hon går dit och smygvattnar och tar in posten ändå! Det känns liksom lite halvonödigt att jag ska fara ut ända till Svedjeholmen bara för att få se prydligt uppställda vattenkannor (som självklart redan är fyllda med vatten så att hon ska slippa det nästa gång hon ska dit och ta mitt arbete), blöta blomkrukor och en tom postlåda. Det är nästan så att jag funderar på att ringa henne och säga att hon lika gärna kan ta gräsmattan när hon ändå är igång. Har hon inget bättre för sig än att sno småflickors jobb?
- Jag ska iallafall bli en aktiv pensionär som reser jorden runt, shoppar väskor och kör rullator-race nerför storgatan. Lite kul förtjänar man väl trots att bäst föredatumet har gått ut?