3/1
Vad tydligt, påtagligt och definitivt det blir att jag försummat den här sidan, när jag inte ens kommer ihåg adressen.
Nyårslöfte
Hej vänner. Kompisar. Älskade varelser.
Jag tänkte lite som så, att jag skulle börja blogga igen. Ni kanske kan se det som ett nyårslöfte.
Antar jag.
Iallafall, jag hade faktiskt tänkt att eftersom min aktivitet här under 2011 varit ungefär lika med intelligenskvoten hos en påse cashewnötter, kanske en årsresumé kunde vara på sin plats.
Så, här kommer några high lights.
Toppar.
Moments to die for.
Indonesien.
Världens bästa Indonesien, som fick mig att känna mig som världens sämsta människa (vilket iofs händer uppskattningsvis 3 gånger dagligen). Fast på ett annat sätt liksom. Ni vet, när man känner att man skulle kunna vara så mycket bättre än vad man är. Göra lite mer, leva lite finare, vara lite trevligare. Någon gång ska jag bli en sån där supermänniska som bara gör supergrejer.
Kan allt.
Vet allt.
Gör allt.
Som aldrig tänker på sig själv, utan bara skickar lådor med egenstickade strumpor till barnhem i Sibirien, köper getter till behövande i Sudan dagarna i ända och har 14 fadderbarn som jag hälsar på en gång i halvåret.
Studenten.
Såklart. Jag fick ju åka lastbil och sjunga Roger Pontare. Det bästa med den var ändå Blå Faran. Blå supersnabba extraspeedade Faran. Världens finaste cykel.
Min cykel.
Som någon skamlös dunderidiot valde att stjäla. Jag är fortfarande bitter över den förlusten och min fula biltemacykel ger mig inte häften så mycket tillfredsställelse som B F. Fans jävla Biltema.
Umeå.
Jag har ju faktiskt flyttat. Liten Sandra med stökigt rum har flyttat till stor stad och lägenhet. Helt galet ologiskt, men ganska fett ändå.
Givetvis skulle jag kunna nämna en massa fler saker. Bra saker, dåliga saker. Roliga saker, tråkiga saker. Tillochmed en hel del helt knäppa saker.
Men.
Nej.
Det gör jag inte.
Jag vill inte skrämma bort er det första jag gör, nu när jag ändå gett er en vink om att ni kan förvänta er en viss aktivitet här.
Så, det var det. Hejs!
Moves like Jagger
- Sov du lilla viderunge, snart så är det vinter.
HEJHEJHEJHEJHEJ
Vad förfärligt längsen det var jag skrev här.
Jag har ju både hunnit med att boka min första torktumlartid och tagit hela 7,5 vuxenpoäng.
Helt fantastiskt. Pompa och ståt.
Hej igen. På er alltså.
Och välkommen tillbaka och grattis till tummen ur.
Till mig.
Some things we don't talk about
Igår när tandläkaren sa till mig att det är dåligt att dricka läsk,
så gick jag hem och busdrack det. Trots att jag aldrig någonsin dricker det annars.
Idag när jag hade bestämt mig för att vara nyttig, så bakar jag en kladdkaka.
Och nu när jag måste plugga som mest, så bara totalstruntar jag i det.
I am such a honey badger.
I don't give a shit.
(och när jag vet att man inte ska skriva internt roliga saker offentligt eftersom att det inte är någon annan som tycker att det är roligt, så gör jag det ändå. Bad ass.)
Did it so damn well, you didn't see a thing
I en svart, ful sliten tröja.
Sedan hängde jag ut tröjan för att vädra.
och iförrgår när jag skulle träna så fick jag så föfärligt bråttom att jag av bara farten hängde på mig tröjan över träningskläderna och for.
Vilket betydde att efter träningen så låg den äckliga isoleringströjan mot min nakna torso och bara mysnjöt.
Och jag gjorde liksom aldrig den kopplingen att isoleringsgullfibrer+hud=inte bra.
Så jag gick och la mig.
Med kroppen full av helvetespåhitt.
Då bröt den sanna kli-apokalyptusen lös.
Jag har aldrig någonsin i mitt liv haft sån enorm dödslängtan som jag hade då.
Jag grät och jag klöste och jag bad.
Inte ett skit hjälpte det.
Ådstadkom tre finfina köttsår, det gjorde det däremot.
Idioter.
Hon känner inte igen mig, nej åren har nog slitit hårdare på mig
No, he doesn't give a shit, he's a bad ass.
Euuw, what's that in it's mouth?
Watch out, says that bird.
Look at that sleepy fuck.
Kanske det bäste i modern tid.
I keep dancing on my own
Fint ska det vara.
In the summer time, when all grey things are gone
A: - Det jag mest ser fram emot är att komma till Ubud för att köpa en träsnopp! Och nyckelringar, också med snoppar. Googla på det så kommer det fram en massa bilder!!!
Jag tror att en del av mig just dog.
Jag kommer jag kommer jag kommer jag kommer nu
Jag.
Sandra.
Jag har hotat ett företag.
Hotat!
Hotat.
Alltså på riktigt, hotat.
Inser ni?
Om ni inte ordnar det här så kommer jag att anmäla er.
Fast innan jag skickade iväg det så jag la till ett
"Med vänliga hälsningar".
Utifall att de skulle bli ledsna liksom.
Hoppas att det är okej.
I hope you had the time of your life
Den här dagen har varit ett djävulens påhitt.
Ett skämt.
Kanske en käftsmäll tillochmed.
We both can't fight it, it's us that made this mess
Dagen DDDDDDDDDD
Dagen då jag ska slita sönder kläderna av glädje.
Gråta över att Eva Longoria är så otroligt jävla snygg.
Svulla i chips i vetskapen om att jag aldrig någonsin kommer att se ut sådär.
Och skrika och hoppa i soffan för att Wisteria Lane ska komma till mitt vardagsrum i en hel timme.
KOM TILL MAMMA!
Blissfully painful and insanity, if we agree
Fina gåvor mottages på Knuttebovägen,
vägbeskrivning ges på begäran.
Ser framemot er givmildhet!
XOXO
Greedy girl
It's heartbreak warfare
Tittar lite, myser på.
Och jag känner att, fasen jag måste fisa.
Nämen det kan jag ju inte göra, jag står ju förihelvete på en dyröresinredningsaffär.
Fast jo.
Jag måste.
Så, jag kollar mig omkring.
Ingen i närheten, förutom Jessica förstås.
Så jag gör det, lättar på trycket.
Ljudlöst, yes!
Efter uppskattningsvis tre sekunder så ser jag hur Jessica börjar sniffa i luften och rynka lite på näsan.
Och fnittrar lite.
Jag känner att jag måste erkänna.
- Hehe, det var jag...
Jessica blir förvånad och säger sedan med bestämdhet:
- Va? Nej. Tro mig, det var jag.
Honey's got a diamond, 's got it in his eyes.
Människa.
När jag smakar på ordet så känns det verkligen... fantastiskt.
Eller.
Alltså det är ju inte så att jag kan säga alla stavelser ordentligt, så det låter väl lite efterblivet.
Och ihopflutet.
Men ändå.
Jag kan ju prata. Ljuda. Och äta. Och nästan, nästan sjunga.
Fast nä, det kan jag inte alls. Det var en överdrift.
Men, ni vet.
Jag är tillbaka på banan.
All I have to do is think of me
Hög på morfin med en piggelin i varje hand.
Och jag tycker fruktansvärt synd om mig själv.
Och jag har ingenting att dela med mig av, eftersom att jag i princip inte får vara med om någonting.
Om ni inte vill veta någonting om mitt skrivbordsunderlägg.
Eller om tapeten i vårt vardagsrum.
Eller möjligtvis konsistensen på mitt bajs.
Isåfall så har jag alla detaljer.
Välkomna att fråga!
And I wonder if I ever cross your mind. For me it happens all the time.
Ni vet, ingenting särskilt.
Inget stort eller pompöst.
Bara jag, toaletten och lite galla.
Kravlös kärlek.
I get up on my feet and run, it's the usual beginning of a work day never ending.
Blandar alla låtar jag kan med varandra, och försöker få in toner ifrån hela repertoaren.
För, imorgon kan min sångröst vara borta.
Tänk om jag låter som en nasal gammal rökkärring?
Tänk om jag aldrig någonsin mer i mitt liv kan ta ton och tycka att,
fasen det här låter inte så jäkla dumt ändå.
Om det blir så,
så säg till mig.
Säg bara "Sandra, det kanske är dags att vara tyst. Du skrämmer barnen".
Jag kommer att förstå.
Möjligt att jag blir lite ledsen för en stund,
men jag lovar,
jag kommer att förstå.
The earth is just a dead thing you can claim
Vi har nästan kommit till det där stadiet då man använder smeknamn.
Ni vet.
Perre och jag!
För en mor som sjuknade in och för ett barn som aldrig kom
Just ja, på onsdag ska en snäll doktor skära ut mina halsmandlar.
Kanske får jag med mig dem i en liten gul goodiebag, såhär lagom till påsk.
