sandra

Att damma rena fönsterbrädor, torka blanka golv och putsa skinande datorskärmar hela dagarna sätter tydligen sina spår.
För idag, när jag kom hem och såg mitt eget kaosartade rum, så brann det.
Och då har ett stökigt rum varit min verklighet i 17 år.
och jag har varit nära till tårarna varenda gång någon påpekat att jag kanske borde plocka undan.
för "jag gillar det stökigt"

men idag gick det inte längre.
Idag var nog lite av The D-day.
Ja, jag storstädade i närmare två timmar.
Inga uppehåll.
Inga kafferaster.
Slit och damm och helvetesskap i 120 minuter.

11 dagar tills jag slutar jobba.
Lika många tills sex månader ♥
29 dagar tills skolan börjar.
150 dagar tills julafton.
226 dagar tills jag blir 18.

och ja, efter det går det väl utför,
man blir rynkig efter 18 har jag hört.

Det är såna här helger som jag älskar mitt liv.
Tokbra sällskap och en sexmånadersbebis,
vad mer kan man begära?

Vem vill ha sol när det kan regna, blåsa och vara kallt som i självaste oktober?

Nä fy, tanken på sol och värme äcklar mig verkligen...

Ännu en checkpoint i livet avklarad.
En milstolpe passerad.

För nu har jag också blivit bajsad på av en fågel.
Det var under promenaden hem till Ida som det smärre miraklet inträffade.
Fågeljäveln dök, skrek och bajsade i min nacke.
Och nej, det kändes inte riktigt så bra som jag hade föreställt mig.
Inga änglakörer eller hallelujahkänslor.
Inte ens en lättnad av att äntligen veta hur det känns.

En riktig besvikelse med andra ord.

Kategorin Livsförstörande irritationsmoment har fått tillökning.
Nyförvärvet heter människor som har godisskålar på sina kontor under semestern.
Jag menar, varför har ni choklad liggandes i en skål på jobbet när ni ändå inte är där?
Vad gör den för nytta?

Jo,
förutom att sänka humöret ännu mer på en stackars fattig sommarjobbare - ingen.
Det är liksom som ett slag i ansiktet.
Jag lägger ner mitt hjärta och själ i att städa era satans kontor och ni ställer fram och visar upp era godisskålar.
Elaka människor.

Hoppas chokladen smälter, det skulle vara rätt åt er.

Ida har lurat i mig att jag skulle utgöra en utmärkt golfspelare,
att golf liksom är min grej.
Av någon anledning trodde jag på henne så nu ska vi iväg och spela imorgon.
Jag känner på mig att det kommer bli något av ett misslyckande.
Kanske rent utav en katastrof.

Jag är så less på att leka städtant nu.
Jag sover, äter, jobbar.
Sover, äter, jobbar.
Och pratar med Svettgubben förstås.

Idag pratade jag faktiskt med en annan gubbe också,
jättetrevlig och helknäpp.
Han tyckte att jag skulle slarva igenom jobbet så mycket som möjligt så att jag fick vara ledig längre.
Sen kunde jag ju, tyckte han, sitta i fikarummet istället för att städa. Ingen märkte ju ändå nånting..
Han var lite halvrolig faktiskt. Jag undrar om han insåg att det faktiskt är hans kontor jag städar.

Idag har inte (big surprice) varit en av mina vuxna dagar.
Jag ska nämligen spendera kvällen (som förmodligen kommer vara slut vid 22 då jag kommer slockna i soffan) helt ensam i huset och jag har redan hunnit med att hoppa i mamma&pappas säng,
titta på disney channel (två gånger..)
och äta varma mackor och glass till middag.

Inte illa.

Apropå skyltar, Svettgubbens skylt på kontorsdörren (Varning för höga ljud, hörselskydd bör användas) skulle behöva en makeover.
2.0 versionen skulle kunna lyda Varning för starka lukter, gasmask bör användas.
Alternativt, För en plågsam död, öppna dörren och ta ett djupt andetag.

Toppenhelg med toppenfolk.
Hatten av, tack och bock!