sandra

För cirkus två veckor sedan så hjälpte jag Idas familj att bära och köra lite isolering.
I en svart, ful sliten tröja.
Sedan hängde jag ut tröjan för att vädra.
och iförrgår när jag skulle träna så fick jag så föfärligt bråttom att jag av bara farten hängde på mig tröjan över träningskläderna och for.
Vilket betydde att efter träningen så låg den äckliga isoleringströjan mot min nakna torso och bara mysnjöt.
Och jag gjorde liksom aldrig den kopplingen att isoleringsgullfibrer+hud=inte bra.
Så jag gick och la mig.
Med kroppen full av helvetespåhitt.
Då bröt den sanna kli-apokalyptusen lös.
Jag har aldrig någonsin i mitt liv haft sån enorm dödslängtan som jag hade då.
Jag grät och jag klöste och jag bad.
Inte ett skit hjälpte det.
Ådstadkom tre finfina köttsår, det gjorde det däremot.
Idioter.