sandra

Hej vänner. Kompisar. Älskade varelser.
Jag tänkte lite som så, att jag skulle börja blogga igen. Ni kanske kan se det som ett nyårslöfte.
Antar jag.
Iallafall, jag hade faktiskt tänkt att eftersom min aktivitet här under 2011 varit ungefär lika med intelligenskvoten hos en påse cashewnötter, kanske en årsresumé kunde vara på sin plats.
Så, här kommer några high lights.
Toppar.
Moments to die for.

Indonesien.
Världens bästa Indonesien, som fick mig att känna mig som världens sämsta människa (vilket iofs händer uppskattningsvis 3 gånger dagligen). Fast på ett annat sätt liksom. Ni vet, när man känner att man skulle kunna vara så mycket bättre än vad man är. Göra lite mer, leva lite finare, vara lite trevligare. Någon gång ska jag bli en sån där supermänniska som bara gör supergrejer.
Kan allt.
Vet allt.
Gör allt.
Som aldrig tänker på sig själv, utan bara skickar lådor med egenstickade strumpor till barnhem i Sibirien, köper getter till behövande i Sudan dagarna i ända och har 14 fadderbarn som jag hälsar på en gång i halvåret.

Studenten.
Såklart. Jag fick ju åka lastbil och sjunga Roger Pontare. Det bästa med den var ändå Blå Faran. Blå supersnabba extraspeedade Faran. Världens finaste cykel.
Min cykel.
Som någon skamlös dunderidiot valde att stjäla. Jag är fortfarande bitter över den förlusten och min fula biltemacykel ger mig inte häften så mycket tillfredsställelse som B F. Fans jävla Biltema.

Umeå.
Jag har ju faktiskt flyttat. Liten Sandra med stökigt rum har flyttat till stor stad och lägenhet. Helt galet ologiskt, men ganska fett ändå.

Givetvis skulle jag kunna nämna en massa fler saker. Bra saker, dåliga saker. Roliga saker, tråkiga saker. Tillochmed en hel del helt knäppa saker.
Men.
Nej.
Det gör jag inte.
Jag vill inte skrämma bort er det första jag gör, nu när jag ändå gett er en vink om att ni kan förvänta er en viss aktivitet här.
Så, det var det. Hejs!