sandra

Jag och Jessica står inne på Cervera.
Tittar lite, myser på.
Och jag känner att, fasen jag måste fisa.
Nämen det kan jag ju inte göra, jag står ju förihelvete på en dyröresinredningsaffär.
Fast jo.
Jag måste.
Så, jag kollar mig omkring.
Ingen i närheten, förutom Jessica förstås.
Så jag gör det, lättar på trycket.
Ljudlöst, yes!
Efter uppskattningsvis tre sekunder så ser jag hur Jessica börjar sniffa i luften och rynka lite på näsan.
Och fnittrar lite.
Jag känner att jag måste erkänna.
- Hehe, det var jag...
Jessica blir förvånad och säger sedan med bestämdhet:
- Va? Nej. Tro mig, det var jag.