13/1
Det är natten före tentan ifrån helvetet.
Och jag håller på att bryta ihop.
För, jag kan inte somna.
"Nähä", tänker ni. "Du är nervös inför morgondagen".
Men nej, så är inte fallet.
Faktiskt så är det jättemycket inte så som är fallet.
Utan faktum är att jag har ett antal störningsmoment.
Det första är att vårt brandalarm håller på att få slut på batteri. Det piper EN GÅNG I MINUTEN för att berätta det. (Som att jag inte fattat det efter de första tre timmarna liksom...) Och jag har inget nytt att stoppa in. Och jag vågar inte ta ut det gamla för att få tyst på fanskapet, utifall att det börjar brinna.
Dessutom tickar klockan (som jag inte ens lagt märke till innan Mikael påpekade det) i vad som känns som 700 decibel.
Och sak nummer tre är gruppen av folk som står utanför sovrumsfönstret och pratar.
Gapar.
Skriker.
Skrattar.
Sånt som är hur roligt som helst, MEN INTE UTANFÖR MITT FÖNSTER!!!
Och inte natten innan tenta.
Jag menar, de här tre sakerna är ju tillsammans ganska så störande.
Men, mina vänner, saknaden av timing slutar icke här.
För, som pricken över i:et valde våra ovanför-boende grannar (som helt klargjort att de har sovrummet precis ovanför vårt) att just i denna stund ta sig en rejäl omgång.
Japp.
Så jag ligger här.
Med en fredagsorkester.
Av ett tjutande brandlarm,
en störande ticktick-klocka,
vrålande människor
och gökande grannar.
Alltså.
Ja, jag vet inte.
