sandra

Idag på idrotten skulle vi rida.
Alltså på riktigt, rida.
På hästar.

Så vi kom dit, till stallet.
Och fick varsin häst.
Min var ett fyra meter högt monster,
men inte gjorde väl det nåt,
för jag kan ju det här med ridning, tyckte jag.
Så när läraren hade spänt åt sadlarna så skulle vi alla hoppa upp.
Smidig som ett kylskåp och med ett självförtroende större än hästen själv så svingade jag mig upp.
Nästan.
För, tyvärr så var inte min sadel spänd så bra.
Så den gled liksom ner på sidan av hästmagen.
Med mig hängandes fast i ena benet.
Och hästen började gnägga.
Och backa.
Och studsa.
Och jag satt fast med foten i stigbygeln.
Och läraren sprang och skrek hoppa ner!
Hoppa ner.
Hoppa ner.
Vadå hoppa ner?
Jag satt ju förihelvete fast!

Tillslut kom jag ner iallafall.
Skräckslagen.
Då klappar hon hästen, säger fin häst och säger till mig att sitta upp igen.