Why don't you hang with me?
Ni som har nära anhöriga som jobbar inom vården i Örnsköldsvik bör ta en funderare över ifall ni verkligen bör läsa detta inlägg.
För jag är så himla förbannad.
Jag har lite tjoppas med mitt hjärta.
Ont och kramp och konstigt.
Och igår blev det jätteont,
så jag och Mikael for in på akuten.
Och anmälde oss.
En gullig tjej på andra sidan verkade tycka synd om mig.
Och sa att jag skulle sätta mig i väntrummet till doktorn kom.
En snabbis, tänkte jag.
Jag menar, hjärtat är väl det som borde vara mest brådskande?
Så vi satte oss där, Mikael och jag.
Halv sju på en fredagkväll.
Såg nån dokumentär om Carola.
Minuterna gick.
Långsamt.
Ingen doktor kom.
Klockan blev halv åtta.
Åtta.
Halv nio.
Varför kommer ingen?
Jag hade kunnat vara död nu?
Klockan blir nio.
Halv tio.
Då har vi alltså suttit där i tre timmar.
Och andra har kommit, blivit uppropade efter någon halvtimme, och gått igen.
Då går jag till damen i luckan igen.
Som nu är en annan dam.
- Alltså hur lång tid kommer det ta?
- Ja, alltså vi jobbar så fort vi kan. Vi har inte glömt bort dig.
- Nä okej, för jag har jätteont.
- Men hur länge har du suttit?
- Tre timmar. Sen halv sju.
- Va? Men. Jaha. Vad heter du?
Hon tar fram nån lista. Väntelista antar jag.
- Sandra.
- Sandra?
- Ja.
- Men, vad konstigt... Efternamn?
- Gimbergsson.
Jag lipar som en unge vid det här laget.
- Men nä, vet du vad. Du står inte med.
- Va?
- Nä... Men sa de verkligen att du skulle sitta och vänta när du sa att du hade kramp i hjärtat?
- Ja...
- Är du säker?
- Ja.
Då kommer den andra tanten, som jag anmält mig hos.
- Eh. Ja.. Eum. Monika skulle ju hämta henne..
- ?
- Du måste ha blivit bortglömd. Hm, konstigt.
Tack.
Tack.
Så jävla mycket tack.
HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA BORT EN SÅN SAK?
DET ÄR DITT JOBB, SATANS KÄRRING.
TACK FÖR ATT NÅGON ANNANS STUKADE HANDLED VAR VIKTIGARE ÄN MITT HJÄRTA.
TACK FÖR ATT JAG HAR SUTTIT OCH DÖTT I EN ÄCKLIG SOFFA FRAMFÖR CAROLA EN FREDAGSKVÄLL.
TACK.
Jag önskar att jag hade dött där i väntrummet,
så hade du fått känna på.
But I'm a little drunk and I need you now
Bara sådär.
Efter att hon gått och lagt sig.
Och sedan känt att,
fan i helvete, det här funkar inte.
Jag måste pussas.
On a cold and gray Chicago morning
Att stoppa i sig pepparkakor efter träning kan vara det bäste.
And still I cannot see, if the savage one is me
Ett sånt där jättehårt med snärt.
Frisbeen for som planerat iväg med en imponerande fart.
Rätt in i ryggen på Edvin.
Som stod två meter bort.
Det var synd det.
When I called you last night from Glasgow
men penicillinet jag äter gör mig allt annat än hård i magen.
Och motsatsen till inte alls gasig.
Och igår var vi på middag hos mormor och morfar,
det var ett helvete.
Det tyckte de som omgavs av mig också.
Nu vet ni.
Puss.
Jag blir förbisedd, vilseledd, m-hm.
Skulle tagit en bild och lagt upp om det inte vore för den otroliga osmakligheten i att se en blödande hästpung nerklämd i någons hals.
Trevlig helg!
And I can nearly find the words to say
VEM SLÅR SÖNDER SIN FOUNDATION?
VA?
VEM I HELA VÄRLDEN?
HUR LYCKAS MAN?
Och ju mer jag tänker på det, desto värre blir det.
Desto mer hatar jag min klantighet och existens.
Jag är en skam för det kvinnliga släktet.
Jag borde straffas.
Skändas.
Portas från Make Up Store.
If you get down, get up oh oh
Och ibland kan det vara ett sånt satans helvete att man vill slänga ölen i ansiktet på någon.
Gårdagen stämde bäst in på det sistnämnda.
Först kommer jag ensam till baren.
Börjar städa, ställa fram, fixa iordning.
Ingen annan kommer,
fin start.
Jag som inte ens vet hur man brygger kaffe.
Sedan börjar kaoset.
Maten tar slut.
Medelåldersgubbarna blir galna över att få vänta sju minuter på tacosås.
Kaffemaskinen funkar inte.
Och när den väl gör det så använder jag en 20-litersförpackning kaffepulver till tio liter kaffe.
Vill snyfta.
Säger ingenting, utan serverar det smarriga kaffet med sting till alla som vill ha.
Ingen ber om påfyllning.
En buss med 35 gäster som förbeställt kommer.
Maten är slut.
Lång, irriterad kö får snällt vänta.
Allt är mitt fel.
Jag kan inte planera.
Alla världens problem beror på mig.
Det är ju dåligt att man ska behöva vänta såhär!
Vi har ju faktiskt förbeställt.
Ska det vara så svårt att ställa fram mat?
Idioter.
En sextioplussare kommer fram:
-En jägermeister och ett leende, tack.
Ett leende.
LEENDE!
Varför i hela världen skulle jag vilja ge dig ett leende just nu?
Det är liksom det sista jag vill, på hela jorden.
Jag är en stressad, psykiskt instabil ung kvinna som är på vippen att lägga mig ner och pangdö,
och du ber om ett leende?
Han läppjar på sitt glas, och ramlösa blir vin
Alltså, är det inte det charmigaste som finns?
Och fulaste, på samma gång.
Herman och Doris som går i likadana adidasoveraller från -74.
Och tanken har faktiskt slagit mig,
att det kanske kan vara nånting för mig och Mikael.
Nu när vi börjat spela Bingolotto och allt så har vi ju fått in en fot i pensionärsvärlden.
Varför inte gå hela vägen?
Varför inte bli tvättäkta pensionärer liksom?
Mikael och Sandra i matchande cykelhjälm och adidasoverall på en tandemcykel.
What would you say, if I said that you could?
Den smakar inte lika bra som jag hade trott.
Faktiskt.
Just nu känner jag mer för... vattenmelon?
Imorgon.
Kanske.
Here I am, red high heels
Alltså på riktigt.
Jag kan inte ens sitta på toaletten utan att tänka på min man.
Bör man söka hjälp då?
Bara lukten gör mig svag
I hans 20 kvadrat stora lya.
I hans 90 cm breda säng.
Och det har aldrig nånsin varit så underbart att trängas.
Man kan liksom vara i matsalen, vardagsrummet och sovrummet samtidigt!
Sick mode.
But we are hiding in a safer place
Varför ger den sig inte?
Vad är det för fel?
Känner att det iallafall finns ett par potentiella anledningar som jag direkt kan utesluta:
1. För lite pepparkaksätande
2. Att jag saknar Mickus för lite
3. För lite lovlängtan
Förutom de här grejerna,
så kan det i stort sett bero på vad som helst.
We got two tickets to Paradise
Jag: Jopp, ringer om 20 min.
Mikael: Nämen då är det ju Paradise Hotel. Du kan väl ringa om 40?
Alltså jag dör.
Dör. Dör. Fetdör.
Ska jag skratta eller gråta eller skära mig i armen?
They say we stand for nothing
som föll i golvet och gick i 13 bitar.
De var Charlottes.
Egna.
Som hon köpt på IKEA.
Jättefina och blommiga,
och jag förstörde dem.
Min vanliga tur.
Brickmördare.
Money can't buy me love
Jag sitter och testar Mikaels nya flickvän.
Knappar lite, scrollar lite, klickar in mig på roliga saker.
Än så länge håller hon faktiskt måttet,
fastän hon är gjord av plast.
Det verkar han också tycka, tyvärr.
Så jag antar att han ljugit för mig när han sagt att han gillar naturligt och äkta vara.
The start of something good, don't you agree?
Ett stort dåligt skämt.
För det första, högskoleprovet.
Fy. Fan.
Inte kul.
Inte bra.
Inte nämnvärt.
Inte okej.
Sedan åkte vi för att beställa lunch.
Klockan ett.
Provstart igen klockan två.
Lagom alltså.
Vi fick våran mat kvart i två.
Så vi fick kasta i oss maten i bilen, söla sötsur sås på hela golvet och med nudlar uppstickandes i halsen springa in till det satans provet igen,
för att fortsätta förnedringen.
16.10 var det bortgjort och finito.
Hem och äta.
Iväg och jobba.
Trött och less.
Och irriterad.
Världens bilkö.
Såklart.
Så jag får springa alla jävla fanskapstrappor upp till våning fyra för att ändå komma försent.
Förlåt.
Oj.
Inte meningen.
Bilar.
Halka.
Inte mitt fel.
Sååå, med skammen hängandes som en slak manslem går jag och börjar ta ner stolar ifrån borden.
Då ligger det en död fågel på bordet.
En. Död. Fågel.
Alltså en riktig.
En riktig levande fågel.
Fast död.
I baren.
Va?
Har den liksom flugit in dit?
In genom entren och upp för alla trappor?
In i baren?
Va?
Eller tagit en fredagsöl, blivit överserverad och däckat?
Gör fåglar sånt?
Less_tjej_92 fattar ingenting.
Go on and take a bow
- Klockan ett i aulan ska Simon från Israel föreläsa.
Personen i fråga hette Max.
Och kom från Polen.
Och jag ska skriva en sommarvisa med sol och blomdoft i melodi
och det låter inte precis dåligt.
Lite sådär sensuellt och förföriskt.
Mjau.
Sen kommer hostattackerna och harkla upp slem ur halsen-stunderna,
då är det inte fullt så förföriskt.
Fast kanske.
Nytänkande.
We find strange ways of showing them how much we really care
Råkade baka brownies utan smör.
Go-tt.
