JOKRAR! :o
Mina och Idas internskämt är som en enda ond cirkel.
Det är som en lång upprepning ifrån förra gången någon av oss fick för oss att säga nånting roligt.
För först säger någon av oss någonting (som iallafall vi definerar som) kul.
Och då kan den andra liksom inte nöja sig med att skratta och vara nöjd över sin roliga kompis, utan den måste alltid utveckla det, och försöka säga samma sak, fast ännu lite roligare.
Göra version 2.
och såhär fortsätter det tills skämtet är definitivt sönderskämtat och ingen tycker att det är ett dugg kul.
Då hittar någon på något annat fyndigt att skämta sönder, och cirkeln är sluten.
WOOHOO!
I lördags vann jag en kamera och idag en teckning.
Två storvinster på tre dagar.
Galet.
För det kom två småflickor i sexårsåldern (en söt, en mindre söt) och ställde sig på vägen utanför våran uppfart.
De vill sälja lotter från ett egetkonstruerat lotteri.
Mamma: Vad kostar lotterna då?
Dom: Tio.
M: Jaha, vad kan man vinna då?
D: Dom här! säger den ena och visar upp några teckningar ritade med blyerts.
M: Jaha okej, men har ni sålt många lotter?
D: Nej, ingen... vi vågar aldrig ringa på!
M: Nähä okej, men jag köper väl en lott då..
Vi vann.
Vinsten var valfri teckning och jag fick välja.
Det blev ett hjärta med lite kludd bakom.
Den enda i sortimentet i färg.
SKOLFOTOGRAFERING!!!
Helvete.
Jag blev jättefin.
Som alltid.
För jag stod längst ut, i svarta kläder och såg helt förstörd ut.
Grinfärdig,
sur,
arg.
En barnunge som surade över att få fel plats.
Stackars tappat barn!
Emmelie
Emmelie: Alltså Sandra, vi är så himla lika när vi är kära. Liksom sådär överglada och fnissiga och iiihhh.
fredag
Ibland blir jag så galet arg på mig själv.
Förbannad kanske.
För, varför måste jag vara en satans mes för?
Igår hamnade jag i två not-time-to-be-a-coward-situationer, och båda slutade likadant.
Jag sitter tyst och håller käften och låtsas att jag inte bryr mig.
Inte hör.
Än fast jag bryr mig.
Och har utmärkt hörsel.
Fan vad irriterad jag är.
skollunch
OSTEKT FALUKORV SOM ÄR VÄRMD OMLOTT I EN UGN MED ANDRA ÄCKELFALUKORVAR PÅ EN PLÅT INSMETAD MED TOMATSÅS OCH TOPPAD MED OST MÅSTE VARA DJÄVULENS PÅHITT.
UPPFINNINGEN FRÅN HELVETET.
måndag
Om jag inte drunknat under spanska soldater i Kosovo och Ethnomethodology vill säga.
Läxor rullar in dom de ska, det går (inte så mycket värst) bra nu.
Sunday bloody sunday
Så var det söndag igen.
Alltså jag fattar inte,
är det aldrig någon annan dag nuförtiden?
C L
Lagom till matchstart så satte jag mig på fjärrkontrollen och hela tvn blev svart.
När tvn gick igång igen hade hela första halvlek gått.
Smidig tjej.
Graciös, så att säga.
torsdag
Och jag vill bara radera alltihop.
Jag som trodde jag var skilled i svenska.
Jag trodde fel den här gången också.
Break the pattern
Bryter emot oskrivna regler.
Vi ska bete oss som efterblivna stördon, kort sagt.
Så idag gick vi ner på stan för att plocka fram våra sides of a retard.
På min lott föll att sätta mig vid samma bord som några som satt och fikade. Så ja, vi såg ut ett par i 50årsåldern som offer och jag gick fram. De andra satte sig en bit bort för att kolla rektionen hos försökskaninerna. Till saken hör att på den enda lediga stolen hade de lagt en bricka.
- Är ni klara med den där? frågar jag och pekar på brickan.
- Eh, ja?
Så jag tar brickan, lägger den på bordet bredvid och sätter mig på stolen.
Och är tyst.
Tittar inte på dem, säger ingenting.
- Jaha.. har du slutat skolan eller? frågar gubben efter ett tag.
- Japp.
- Ok.. och, eh, då sätter du dig bara här och spanar eller? fortsätter han och tittar på mig som om jag var fem år.
- Jo.
Nu öppnar tanten bredvid honom munnen:
- Jaha, alltså väntar du på någon eller?
- Nae.
Kort harkling.
Dom tittar på varandra.
Jag vill dö.
Ingen säger något, gubben sörplar kaffe.
Tanten harklar sig och frågar igen:
- Så du har inga kompisar som ska komma och möta dig eller?
Nu låter det inte längre som att de pratar med en femåring.
Nu låter det mer som en handikappad femåring.
Utvecklingsstörd.
- Näe, inte det.. svarar jag och fortsätter titta upp i taket och ner mot gallerian.
Fan vad jag ångrar mig.
Varför vill jag skämma ut mig såhär?
Helvete.
Det går några minuter. Många minuter.
Båda två vill gå därifrån, det märks, men det gör dom såklart inte.
Istället sitter de kvar där med sina nyfunna retardvän och harklar sig och tittar på varandra.
VAD FAN GÅR DOM INTE FÖR?!
Vi sitter där ett tag till.
Emma gör tummen upp.
Mitt inre gör tummen ner.
Långt ner.
Satan vad pinsamt.
Efter 19 år går dom.
- Jaha, tack då.. säger gubben.
Tanten säger inget. Hon harklar sig bara.
TOALETTER I OSCARGALLERIAN
För det är så äckligt.
Så otroligt satans äckligt.
Det är konstaterat.
Fastställt.
Det är äckligt att dela toaletter med gamla tanter och snuskbarn.
Punkt.
Men min undran är; när det finns saker som uppnår den nivån av fullkomligt äckel som dessa toaletter gör, varför höja snuskstatusen ännu mer genom att ta bort toalettlocket?
Liksom ta bort det enda som skyddar allt snusk i toaletten ifrån att flyga omkring när man spolar?!
Ut på människorna.
Tänk alla baciller och äckelpartiklar som virvlar upp och sätter fast sig i håret och på kläderna och..
Det är så vidrigt att jag får gåshus.
Nåkt.
Idiotiskt.
IC GAMES
Vi vann.
Jag var med på en gren, stövelkastning.
Efter ett uppmuntrande Grabba ett hårt tag om den och ta ett ordentligt grepp runt hela från Evelina, så gick jag fram och skulle kasta.
Och iväg for den.
Uppåt.
Bakåt.
Duns, två meter bakom mig och ungefär 3-4 meter snett.
Vi kom sist i den grenen.
Hm, då skulle man ju kunna tro att vi var tvungna att kasta stöveln mellan benen och över ryggen.
Jag menar, då kan det väl (NÄSTAN!) vara förlåtligt med ett sånt kast
men icke.
Vi stog vanligt.
Med en vanlig stövel.
Och kastade den som vanligt (förslagsvis framåt)
När vi sedan skulle välja några som skulle kasta tennisboll var klassen ganska enig:
INTE SANDRA!
7 månader och en dag
Jag skulle nog säga att jag fortfarande är nykär.
Helvimsig.
Yr i hjärnan.
för, Nils Mikael Sellin, du är min dröm ♥
en sån som liksom inte borde kunna finnas egentligen.
Åh vad jag tycker om dig!
Balalalala
är att veta att jag är för snål för att köpa en ny.
Embarrassing
Jag kan ha varit med om mitt livs pinsammaste händelse idag.
Och då har jag varit med om många pinsamma händelser i mitt liv.
För det är så att jag har legat hemma hos Micke så gott som hela helgen. Och det är precis vad vi har gjort - legat.
Varit sjuka, tyckt synd om oss själva och ja, legat. Duschar, speglar och liknande har därför känts överflödiga,
vi har ju som sagt legat.
Varit dödssjuka.
Men, idag tog jag det mogna initiativet att jag nog borde fara till skolan imorgon.
Trots mitt dödliga tillstånd.
Därför var jag av förståeliga skäl tvungen att pallra mig hem. Så, pappa hämtade mig och jag var tvungen att klä på mig. Utstyrseln för dagen (och övriga helgen) var pappas tröja i storlek L och mina nopprigaste mjukisbyxor. En fulländad outfit med andra ord.
I bilen säger pappa att vi måste åka förbi kebabhouse och hämta kebab åt Mattias och ber att jag ska gå in och hämta den. "Den är redan beställd så det är bara att gå in och betala".
Jahapp.
Okej.
Han ger mig precis jämna pengar och jag går in och möter döden.
För det var det.
Hemsk. Horribelt. Förjävligt.
För där kom jag; i pappas tröja, fula mjukisbyxor, slekt hår som inte tvättats eller borstats på flera dagar in på kebabhouse för att hämta EN kebabtallrik.
Folk tittade inte,
dom glodde.
Och viskade.
Och jag önskar att jag hittade på allt det här för att få det att låta bättre, men det gör jag inte.
För jag skämdes.
Och budskapet till människorna där inne måste ha varit något i stil med "Tyck synd om mig, jag lever min kris. Jag har inga vänner och ingen tycker om mig så därför äter jag skräpmat i min ensamhet. Jag är fattig och har inte råd med nya kläder eller schampoo och jag har precis lyckats skrapa ihop jämna pengar till en kebabtallrik som jag ska äta i trappuppgången där jag bor."
Mattias födelsedag
Halva familjen är sjuk och släkten ska komma hit och äta tårta.
Det vore lite småbusigt att nysa i tårtan och se vad som händer,
se om det får någon effekt liksom.
Jag menar, lite roligt måste man väl ändå få ha.
ILLNESS
Nej, aldrig.
Faktum är att "jag blir aldrig sjuk" skulle kunna vara min livsbanderoll.
Mitt citat i livet.
Graveringen på min gravsten.
Men idag, kära vänner, är jag faktiskt sjuk.
På första gången sedan det fanns dinosaurier på jorden.
HAHAHAHA!
jag dödens dör.
Avlider av kvävande skratt.
För jag hamnade just framför en blogg, vi kan kalla ägaren Ulf.
Ulf är till synes någonstans mellan 30 och 40.
Och desperat.
På Ulfs header står det med stora, fina bokstäver "Snygg, sexig, singel! Din om du vill ha mig"
Sedan har karln lagt upp självporträtt på sig själv iförd röda Y-kalsonger.
Jag skrattar och grinar och hoppas till gudarna att Ulf läser det här.
Tack men nej tack, Uffe boy, jag vill inte ha dig.
sol och sommarvärme
så det är dags att komma nu?
I september.
Ni har inte tänkt på att det kanske är cirkus två månader för sent?
Det var i juli vi ville ha er...
sweet fifteen
Jag har tänkt på en sak.
Talet 15, det är ett ganska vanligt förekommande nummer.
Det är nästan så att man skulle kunna kalla det heligt faktiskt.
Jag menar, man blir straffmyndig vid 15.
Och byxmyndig.
När man är 15 får man köra moppe.
15 är antalet outgivna spår på Kents box 1991-2008.
15 var numret Ida kungen Carlsson hade på ryggen under sitt storhetsår.
Våra kortaste skoldagar är till 15.00
Det finns 15 Ben&Jerrysorter i Sverige.
och, 15 är ´väl antagligen det antal min besöksstatistik kommer sjunka med om dagen om jag inte börjar skriva vettigare inlägg inom en snar framtid..
hoj
