8/1

Jag sitter på tåget.
Till Umeå.
Och tanken är att jag ska vara här nu
i ett antal dagar.
Och jag är så oerhört, jättemycket, överjävligt irriterad.
På två saker.
Den första är att jag har åkt ifrån min necessär. Med alla mina kvinnliga nödvändigheter. Helvetes fans skit.
Jag ska alltså gå som Gud skapat mig ett tag framöver.
Och den andra, det är det faktum att jag faktiskt blir såhär upprörd över mitt misstag.
På riktigt.
Fan fan fan.
Det är liksom att mitt liv varit en stor lögn.
Jag är precis sådär löjligt fåfäng som jag alltid propsat på att jag inte alls är. För, jag sitter här och nästintill lipar över att jag inte kan måla på mig ett ansikte imorgon.
Nej, jag känner mig lurad.
Ledsen.
Kränkt.


Kommentarer

Gör mig glad med en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0