sandra

Idag är första dagen på cirkus en vecka som jag känner mig som en människa.
Människa.
När jag smakar på ordet så känns det verkligen... fantastiskt.
Eller.
Alltså det är ju inte så att jag kan säga alla stavelser ordentligt, så det låter väl lite efterblivet.
Och ihopflutet.
Men ändå.

Jag kan ju prata. Ljuda. Och äta. Och nästan, nästan sjunga.
Fast nä, det kan jag inte alls. Det var en överdrift.
Men, ni vet.
Jag är tillbaka på banan.