sandra

Det ploppar upp fler och fler bilder från första parken,
och jag bli så dödligt nostalgisk.
För det var ju stort det där med parkendebuten.
Att ha förfest med fanta och morotsstavar
och älska ballerinaskor.
Sjukt stort.
Galet stort.
Nästan i klass med ett bröllop.

Fast, kanske inte som det där megabröllop som jag har tänkt mig.
Där jag kommer in på en vit häst i kyrkan och Mikael står och sjunger italiensk opera framme vid altaret.
och jag flyger ner från hästen med mina vita änglavingar,
samtidigt som en gospelkör kommer neråkandes genom taket och doar.
Med flygande, självspelande harpor som sätter igång när han ger mig en kyss.
Och en vit duva som kommer flygandes med ringen när han knäpper med fingrarna.

Men kanske ungefär som ett vanligt bröllop.
Med präst, ring och lite riskastning.
Ja, ungefär så.