sandra

Okej. Så här är det.
Jag är inte världens finkänsligaste människa.
När det kommer till rapar och fisar och sånt.
Det är liksom.. Nej, det är inte jag.
Jag bryr mig inte.

Alltså, to make you understand,
så är det liksom på den nivån att så fort någon säger någonting om en högljudd prutt eller berättar om väääärsta brakaren, så vänder sig Mikael mot mig med den anklagande blicken och säger: Sandraaa!
Så, ni fattar.

Inte för att jag lider av det här. -Jag menar, isåfall hade jag väl kunnat hålla inne alla rapar och gaser i magen-
Men, det finns det kanske andra, omkring mig, som gör.
Förslagsvis min tokfina pojkvän.
Och vet ni, idag så läste jag att ifall man börjar äta lite åt LCHF-hållet så försvinner gaserna i magen.
Fattar ni?
Inga fjärtar.

Så, det här riktas till alla jag känner och framförallt till Mikael;
Vill ni få ett slut på det här,
så hinta med att byta ut mitt lördagsgodis mot lite bacon.
Jag kommer att fatta vinken!