sandra

Ni vet när man är arg? Arg, irriterad och förbannad. Sedan ringer man sin pappa för att liksom få lite medlidande. Alltså nånting i stil med "men herregud! Hur kan någon behandla dig såhär?! Guud, jag åker och köper hem en skvallertidning och massa choklad på en gång så att du blir glad!" Då vill man ju ha en reaktion, eller hur? När man har ringt och skrikit och svurit och nästan spottat fram alla ord och förväntar sig en reaktion så vill man ju liksom ha en också, reaktion alltså. När mannen i andra änden sedan liksom börjar säga nånting vagt i stil med "joo, jaa, vad synd" och låter som att jag precis berättat att lättmjölken var slut så jag fick lov att köpa mellanmjölk eller nånting annat istället så kan jag verkligen bli galen. Jag ringde ju för att han skulle bli upprörd och irriterad och tycka lite synd om mig. Inte för att få reda på hur han låter när det behövs påfyllning på ICAs mejeri.
 Nej, jag är inte som den bortskämda snorungen jag just utgett mig för att vara. Inlägget var bara ett sätt  att bekänna mina egentliga damp-problem..