sandra

Ni har hängt med i regn och rusk
Ni har hjälpt mig att inte halka på blött gräs
Ni har varit mina fötters närmaste vänner
Inga kommer nånsin kunna ersätta er nu när jag slänger er i papperskorgen,
mina älskade fotbollsskor.
ja, alla måste inse sina begränsningar nån gång, så även jag. Nu är det ju inte mina egna begränsningar jag inser, utan mina alldeles utomordentliga fotbollsskors. Dom har hängt med i två hela säsonger, men nu är det dags att säga hejdå mina vänner. Dobbarna är nerslipade, sulan helt pajj och tårna sticker ut där fram. Ja, dom sjunger sannerligen på sista versen nu. Det är helt otroligt hur sköna dom var. Det var nästan så att man hörde änglakören spela och förväntade sig att få se en krullig lintott med harpa i handen kommer nerflygandes och berätta att han skulle ta mig till St: Pers port så fort man snörade på sig de här underbara adidasskorna.
Eller, okejokej, fullt SÅ sköna var dom inte (faktiskt så gjorde det riktigt ont att ha på sig dom nu i slutet när dom var så sönder) men ni fattar. Det gör ont i hjärtat att säga tack och hej till dom iallafall.
Än värre blir det av att se mina hemska pumaskor som jag köpte i våras i hallen som bara står och hånskrattar mig rätt upp i ansiktet. Det är nästan så att jag blir förbannad! GLÖMM att jag bevärdigar de där hemska skorna att få sitta på mina fötter en enda gång till. Har använt dom 4-5 ggr och jag planerar inte att göra det igen. Funderar starkt på att bränna upp dom, ta på mig en hawaiikjol, krigsmåla mig i ansiktet och dansa dödsdanser runt dom satans skorna.
DÖ SKOR, DÖ!