sandra

Jag börjar verkligen fundera. Eller ja, jag rent ut sagt tvivlar! Fenomenet jag tvivlar på är min (eventuella, väldigt tveksamma) genetiska samhörighet med mina syskon. Har kommit fram till att vi omöjligt kan vara syskon på riktigt, för vi är så olika att inte finns på någon världskarta i universum. Den största skillnaden ligger utan tvivlan i klädsmak. Lyssna bara på det här:
Sandra: kolla skorna jag köpte idag, visst var dom rätt fina?
Jessica: nja, dom ser ut som gummistövlar.

Sandra: den här har jag fyndat idag, vad tycker du?
Jessica: tjae, den ser ganska konstig ut.

Sandra: hallå, ser du inte att jag har en ny tröja?
Mattias: va? är det där en tröja? Ska den sitta sådär hängigt?

värst var ju ändå för sisådär en halvtimme sen när Mattias skulle vika tvätt och jag satt och gjorde nånting annat. Då kommer han in i rummet, kliar sig i pannan och vräker ur sig:
"Sandra, är det här din handväska eller?"  Jag tittar upp och upptäcker att det inte är nån sabla handväska han håller i handen, det är för fasen min kjol! Har ungen aldrig sett en kjol i sitt liv eller?  Då var det verkligen inte lätt att stå emot impulsen att gå fram och typ hänga upp honom i öronen eller köra en borrmaskin genom hjärnan på människan eller nånting annat olidligt smärtsamt. Stackars barn, hans framtida fru kommer ju ha ihjäl honom på två röda om han inte lär sig se skillnad kjolar och väskor. "Älskling, varför ligger mina diadem i besticklådan?"  Ajaj , vi får be till alla gudar och högre makter och inre väsen och allt vad det heter att han också lär sig en vacker dag!
herregud, jag känner nästan hur underläppen darrar. EN HANDVÄSKA?!