When you got to fight for every dream

Jag, Jessica och Mattias ska stå för middagen.
Duktiga barn.
Så jag börjar med köttet vid halv fyra.
Eftersom att det ska förstekas och efterstekas och gosa till sig i all sås.
Efter drygt två timmar är det klart.
Mmmmmmmmm.
Jag är bäst.
Mästerkock.
Och helt slut på, det var ju jobbigt.
Så jag skär upp det, lägger det på en salladsbädd på ett stort fint fat,
och känner mig så otroligt jävla nöjd.
FASEN VAD FINT DET ÄR!
Sedan kommer Mattias in och ska fixa sallad.
Maten är ju liksom fixad, käk om fem minuter.
Ungen stöter till fatet.
Med köttet.
Som åker i golvet.
Och går i tusen bitar.
Spillror och sallad och kött över hela köksgolvet.
Jag bara gapar.
Och luften går ur mig.
Mina två timmars ren kärlek ligger utspridd på golvet.
Jag kan inte prata,
inte skrika.
Jag bara lägger mig ner och piper:
-Döda mä.

Då åker mamma på ica och köper rostbiff.



Kommentarer

Gör mig glad med en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0