sandra

Det här kan vara det pinsammaste jag har varit med om.
Pappa hämtar mig hemma hos Mikael. I stan svänger han vänster upp mot Folkan, och jag får genast dåliga vibbar. Eftersom att han pratar i telefon så kan jag liksom inte fråga heller,
utan sitter bara som ett frågetecken bredvid.
Jag hör hur han frågar om vägnamn och färg på tegel.
Och vad hon har för bil.
Och vilken position hon eventuellt ska ha på söndag.
Jag dör.
Dör.
Dör.
Fetdör.
Han ska alltså åka hem till en spelare och prata fotboll.
Hem.
Till en spelare.
På lördag kväll.
För att hon inte svarar i mobilen.
Vem gör så?
Vem?
Vem?

Jag hukar ner mig i sätet medans han går ur bilen.
Skäms ihjäl.
Ber till Gud att hon inte är hemma.
Ber ber ber.

Gud är god den här gången, hon öppnar inte.
Jag kunde inte vara mer tacksam.