sandra

Ni vet när man verkligen verkligen ångrar någonting?
När det liksom är det enda man tänker på,
och man fattar verkligen inte hur i hela satans tjoppas man kunde göra sådär?
Så, precis så, känner jag nu.
Fylld av ånger och illamående och rädsla över att för all framtid betraktas som en mes.

Händelsen ägde rum i Nolaskolans matsal.
Idag, torsdagen den 14 Oktober.
Jag och Maja står med varsin tallrik fylld med köttfärs och majs och ost och allt vad det är.
Vi vill hitta ett ledigt bord.
Då ser vi att några klasskompisar sitter en bit bort, och ser ut att vara färdiga att gå.
Så vi går fram dit och frågar om de är klara så att vi kanske kan sätta oss där istället.
Japp.
Jopp.
Yes.
Funkar fint.
Så medans de ställer sig upp och lämnar bordet så står vi bredvid och väntar.
Jag menar, det är väl det normala liksom?
Att man snällt väntar bredvid så att de kan lämna bordet i lugn och ro.

Nä, då kommer en etta. En liten etta med tandställning och svampfrisyr,
och sätter sig vid bordet.
Helt ensam.
Precis när vi ska sätta oss, vi är liksom påväg att ställa ner brickorna.
Då kommer han.
Ålar sig in och sätter sig.
Och vi glor på honom.
Och på varandra.
Och fattar lika mycket som när Kerstin lyser på OH:n uppe i taket.
NÄ NU FANS JÄVLAR SKA HAN FÅ, tänker jag.
Men, istället för att fans jävlar ge han, så går vi därifrån utan ett ord.
Som två mesar.
Och sätter oss vid ett annat bord.

Alltså fattar ni, vi lämnar bordet som vi tänkt att sätta oss vid, på grund av en svampetta?!
Det är ju sjukt.
Galet.
Och nu kommer vi alltså få leva med det här i resten av våra liv.
Vi vek ner oss för en etta.
EN ENSAM ETTA!
Jag är så chockad så jag vet inte vars jag ska he mig.
Och jag skäms.
Skammen sköljer verkligen över mig som den köttfärssås jag hade velat hälla över den satans bordstjuven.

Kan någon berätta, varför har jag ingen respekt?
Är det liksom ingen som har hajat det här med att man ska vara rädd för treorna?
Är jag inte respektingivande?
Någon man inte vill mucka med?
Lever jag i förnekelse?

Fick även veta att den lilla ettan heter Einar.
Helvetes fan, ägd av en Einar.
Life sucks.