sandra

Jag, Ida och Johanna går in på Waynes i Umeå för att käka lite lunch.
Jag bestämmer mig för nån kycklinggratäng.
Vi får in vår mat och min ser allt annat än delikat ut.
Äcklig. Vidrig. Motbjudande.
Jag smakar och ja,
den smakar allt annat än delikat också.
Äckligt. Vidrigt. Motbjudande.
Sedan smakar Ida, hon tycker likadant.
Det går alltså inte att äta.
Så, efter att ha levt några sekunder i skräck om att gå hungrig hela dagen,
kommer vi på den brillianta iden; Jag ska gå tillbaka med maten och låtsas vara glutenallergiker.
Den äckliga tallriken är fylld med torra snuskmakaroner,
så det är klart att en glutenallergiker inte kan äta av det!

så jag går ner.
Det är en invandrare med mindre bra svenska som står i kassan.
- Hej, det är så att jag är glutenallergiker så jag tål inte makaroner.
- Nähä?
- Nä, och det står ju inte att det skulle vara pasta i gratängen.
- Jo, det står!
- Nae, det står bara kyckling, paprika, lök och kryddor!
- Men det står ju, GRATÄNG!
Jag fattar inget, så jag tittar lite frågande på gubben bakom disken. Han fortsätter:
- Men det är ju gratäng!
- Ja? Eller va?
- Precis! Och vad betiiider gratäng? Gratäng betiiider pasta?!
- Eh nej, det gör det väl inte..?
- Jo! Vad betiider gratäng?
- Tja, det är väl ihopblandade saker i en form?
- Ja, pasta!
- Nej!
- Jo, det finns gratäng och gratäng är pasta.

Förlåt men, i vilket land är gratäng och pasta samma sak?
Svar efterlängtas.
Gubbjävel