sandra

nu råkar det vara såhär att min lillebror har en beundrare. Tyvärr besvarar inte han hennes känslor utan han försöker ignorera henne så gott det går. Flickstackarn ringer hela tiden och han trycker på upptagetknappen hela tiden. Smsen hon skickar svarar han inte heller på. "Stackars jänta", tänker ni. Ja, så tänkte jag med. Framtills för några minuter sedan. Då ringde hon för kanske tionde gången ikväll. Vi hade klagat och klagat på att han aldrig svarade och att han var taskig mot den söta lilla beundrarinnan, så han svarade. Jag hade förväntat mig ett blygt, fnissigt hej, jag ville bara prata en stund eller nåt i den stilen. Det blev inte riktigt så. Människan i andra änden varken fnissar eller verkar det minsta blyg. Hon vrålar nämligen: RING UPP MIG ANNARS JÄVLAR! Sen lägger hon på.
Några minuter senare ringer det på hemtelefonen istället. Mattias låter lagomt less när han suckar och säger:
helvete, nu är det kört! nu har hon fått tag i hemnumret också..