sandra

åååh! är det någon gång jag skulle vilja kunna alla svordomar i världen så är det idag. Just precis nu har jag en jädrans lust att skriva ner dom fulaste orden jag nånsin kan komma på och sen bara skrika så högt att isbjörnarna på arktis börjar undra vad fasen det är som är på gång.
the thing is att jag var i stan idag, stockholm alltså, för att fynda. Och fyndade var precis vad jag gjorde. Hittade två halsband som var typ drömmen för fröken Sandra "slösar aldrig pengar på smycken" Gimbergsson, verkligen hur fina som helst, med ringar och pärlor och krimskrams och sånt där fint. Och på samma affär hittade jag också fyra par örhängen.
-Perfekt, tänkte jag. Jag som aldrig köper smycken i vanliga fall och sen var det ju så billgt. Lalala, livet leker och det här kommer passa SÅ bra till blus/klänningen och skorna jag köpte..
NÄHÄ, synd att du glömmer påsen som du stoppade smyckena i på pendeltåget hem igen, klantarsle! Åh, jag känner nästan hur underläppen darrar. Trots katastrofen så kände jag ändå att det fanns en liten gnutta av optimisten i mig kvar och vi ringde för att kolla om de hade lämnats in någon påse. För er som gissar att det hade gjort det så kan jag meddela att eran gissning inte var något vidare. Nu sitter det väl nån gammal kärring och gottar sig åt min påse och har bergis börjat slå in mina halsband och ska ge bort dom till barnen i födelsedagspresent nästa vecka.
- Sicken tur att jag hittade den här påsen. Det är säkert ingen som rår om den, den tar jag hem. Att det är en stackars flicka som har betalat för det här bryr jag mig inte det minsta om. Hon köper säkert nya med glädje!
Men sedär har du fel lilla tanten, för jag känner inte det minsta glädje över att köpa nya halsband och örhängen. Huvvaligen!

Näni, nu har jag klagat klart för idag. Nu ska jag se film och käka tröstgodis!

Ilandsproblem, någon?