sandra

Gud vad jag känner mig som en snäll kusin! Jag ska följa med ner till Kristoffer som konfirmerar sig på söndag. Jag missar min makeupstorelektion, lomsjön, match på söndag och flera dagar med Ida som ju åker på måndag. Jises, att jag offrar allt det här för att sitta lugnt och stillsamt i kyrkbänken och lyssna på psalmer, titta på nattvarden och tänka igenom mina synder. Det kunde man inte tro Sandra! Söndagen kommer bli en fin dag i ditt liv. Kanske skulle satsa på att vara en kyrklig fröken lite oftare. Tänk vad nöjd man skulle känna sig på kvällen :)
Och för er som (EMOT ALLA ODDS OCH TÄNKBARA ANLEDNINGAR) tror att möjligheten att tillbringa hela lördagen inne i sthlm och mitt dåliga samvete över att han faktiskt åkte upp på min konfirmation kan ha nånting att göra med beslutet att åka ner kan jag väl bara lyfta på hatten och gratulera. Jag är genomskådad..